Fam Gadelius

Det har varit tävlingar på klubben i dagarna två. På lördagen var det ponny på schemat och idag häst. Igår jobbade jag i cafeterian och idag satt jag i sekretariatet med Ulrika hela dagen.

Många tycker att det är en uppoffring och både jobbigt och besvärligt att ställa upp och jobba ideellt. Jag håller inte med utan tycker att det är riktigt kul att hjälpa till. Det är ju superskoj att det anordnas tävlingar och att vi lyckas locka både publik och deltagare till vår mysiga anläggning! Sen tycker jag också att det är mycket trevligt att få umgås och ha kul tillsammans med likasinnade! Så fram för fler tävlingar, många fler glada funktionärer och tjusiga tävlingsekipage!!!

Moa och Isse gjorde debut på dressyrbanan tillsammans i lördags. De behövde inte skämmas för den insatsen. Lite trassligt vid en galoppfattning annars var det inga direkta missar. Med lite mer träning på ridvägarna så kan dom nog skrapa ihop lite mer poäng nästa gång. Ja, för det verkar som om min dotter fick lite blodad tand. Hon ska nämligen ställa upp i nästa omgång av Hälsingecupen som går i augusti i Jättendal. Det är jättebra så att hon har ett mål med dressyrträningarna!

Här är en bild på Moa & Isse och även en på dem med Moas bästa kompis Molly och hennes ponny Libell som också debuterade i dressyr sammanhang i helgen. Härligt tjejer!!!

http://familjengadelius.blogg.se/images/2012/pic_203400988.jpg" class="image">

Idag fick jag order av min man att komma till firman kl 13:15 - prick - för att träffa en ny säljare. Men se där blev man grundlurad! Som den tidsoptimist jag är dök jag in, med andan i halsen, kl 13:20 och mötte en stressad man i dörren som undrade om jag levde i en annan tidszon. Är säljaren redan här undrade jag och fick ett jakande svar.

Dörren till kontoret var stängd, vilket den aldrig är, så jag tog för givet att hon eller han var där inne och förberedde visningen. Dröm om min förvåning när jag öppnar dörren och möts av ett GRATTIS!!! Där inne ser jag min vän Helena, mamma, svägerskan Linda och min svärmor!

Det visade sig att vi skulle tillbringa dagen på spa i Delsbo. Närmare bestämt på Svanbacken. Väl där fick jag en massa gott att dricka, smarriga tilltugg, massage, fotmassage "Sköna fötter" och en avslutande, helt underbar, ansiktsbehandling med tillhörande ansikts- och huvudmassage. Allt detta varvades med badstubad och jazzuci.

Stort TACK till er alla! Ni ska veta att det är mycket uppskattat! Den här dagen lever jag länge på!

Väl hemma igen väntade en trerätters middag tillagad av min älskling och Lars! Tack godingar!!!

En lång dag lider mot sitt slut! Idag har vi varit på begravning och sagt farväl till min morbror som förlorade kampen mot sin cancer. Så tungt...

Var helt slut när jag kom hem så jag somnade och sov i drygt en timme och ändå är jag så trött nu.

Ikväll blev vi bjudna på middag hos Anna. Flygande Jakob - mums! Mycket mysigt och väldigt uppskattat särskilt efter en dag som denna.

Nu har jag borrat ner mig i Annas soffa och slötittar på hockeyn. Återstår att se om jag håller mig vaken hela matchen...

En ros till dig morbror Bengt! Sov så gott! Nu är du fri från ditt lidande!

http://familjengadelius.blogg.se/images/2012/pic_196352702.jpg" class="image">

http://familjengadelius.blogg.se/images/2012/pic_196352759.jpg" class="image">

Vi har spenderat några dagar i en helt underbar stuga i Lofsdalen med goda vänner! Det har åkts slalom, ätits goda middagar, spelats bowling och promenerats. Mycket trevligt och med många skratt. Tyvärr fick Lowe feber de sista dagarna och idag när vännerna åkte till backen utan oss hittade jag honom uppkrupen på köksbänken där han tittade ut efter bilen som åkte iväg - med jättetårar som sakta trillade utför de feberrosiga kinderna. Jag bar honom till soffan och vi satt där och kramades och torkade tårar och snuvig näsa. Då frågade han om vi skulle åka slalom imorgon men jag sa att det skulle vi tyvärr inte eftersom vi åker hem imorgon. Oj, vad han grät då min lilla älskling! Det gjorde ont i mamma-hjärtat kan jag tala om.

Resten av dagen har han i stort sett bara sovit. Och faktiskt kräkts av den höga febern också. Han hade nästan 40 graders feber, eller 39,8 för att vara exakt, fast han fick Alvedon med jämna mellanrum. Vill inte tänka på hur hög den varit annars...

Nyss vaknade han och var upp på toaletten. Sen fick jag hämta lite vatten men innan jag hann tillbaka in i vårt sovrum så kräktes han igen - på golvet! Usch, vad jobbigt! Jag försökte skämta bort det efteråt och trätade skämtsamt på honom och sa att han var kass. Han kontrade med: "Fy vad du är taskig mamma!" Då visade jag mina öronproppar och sa att nu sätter jag i dom här så hör jag inte vad du säger!

Jag hörde inte heller vad han sa men kunde läsa på hans läppar att han sa: "Men du kanske förstår teckenspråk, mamma!" Och så fick jag det berömda fingret! Hahaha, vad svarar man då? Låter iallafall som om han börjar bli piggare lillen...

Så här såg han ut idag:

Har en liten som börjar bli frisk och snart klättrar på väggarna av all överskottsenergi. För att råda bot på detta plockades cykeln fram till lillens stora förtjusning och sen tog han mamman med på en tur.

Mamman blev svettig - av två anledningar. Dels av att ha försökt hålla hans tempo och dels av alla gånger hjärtat flög upp i halsgropen på grund av lillens brist på trafikvett! Hua! Måste ta och träna lite mer på hur man beter sig i trafiken. Mitt halvhjärtade försök att få honom att förstå att man kliver av cykeln och leder den över övergångsställena sprack direkt. Han cyklade över och struntade i övergångsstället med kommentaren; De vaj ju inte ens nåja bilaj!

Denna incident följdes av en föreläsning om Herr Gårman och av lillens förvånade ansiktsuttryck förstår jag att jag lika gärna kunde ha pratat på italienska. Om jag nu behärskade språket förstås. Så här ska nu pluggas trafikvett och studeras Herr Gårman-skyltar!

Vid middagsbordet ikväll retar Linus Moa varpå hon kallar honom monster. "Du är Einsteins monster! Albert Einsteins monster!" Vi sneglar på henne mellan tuggorna och väntar på en poäng eller en förklaring. Men det kommer ingen och hon ser att vi ser ut som frågetecken varpå hon säger: "Vadå? Det heter väl Albert Einstein monster?"

Vi säger att nej, det heter Frankenstains monster. Då kommer nästa fråga: "Har han funnits på riktigt?" Vi svarar ironiskt: "Ja, precis som Dracula har oxå funnits!" Moa: "Nä, drakar finns inte!"

Varpå vi håller på att dö och återigen tror att hon skojar. Men icke! Hon ser frpgande ut så vi bara: "Mäh, drake?" Hon: "Ja, dracula var väl en drake?" Vi: "Ööööh, nä!" Hon "Nä, just ja en vampyr var hon ju!" Vi: "Hon?" Moa: "Va? Var det inte en hon?" Vi: "Nä, Greve Dracula!" Hon: "Greve? Vad är det?"

Snälla Gud, glömde du att ge vår dotter kunskap och IQ? Och även om hon inte blev bortglömd så skulle behöva lite påfyllning!

Eller så hoppas vi på det Linus sa: "Hoppas dom börjar med utbildande reklam på tv'n för då kan hon snart det mesta - utantill!"

Dom var inte välkomna men det struntade dom i. Elaka, fula, irriterande, kliande, besmittade och svidande sätter de sig precis vart de vill. Även i munnen vilket huvudpersonen skarpt ogillar. Med sig tog de även huvudvärk och feber.

"Värden" är inte pigg alls. Har nu äntligen somnat. Håller tummarna för att han får sova gott inatt och slipper störas av varken kopporna, huvudvärken eller febern.

Imorgon är det så äääääntligen julafton! Då ska Moa och jag upp i ottan och åka till stallet och ge pållarna mat och släppa ut dem i hagen. Efter stallet blir det julfrukost med mormor & morfar. Sen träffar vi Perssons-klanen hos moster & Tord i Fala. Mysigt!

Sen blir det middag hemma på Åkersta med både min familj (dock utan bror, Frida & Eli som är i Skåne) och Kimmens familj.

Förhoppningsvis får vi imorgon kväll ett mera välkommet besök av en skäggbeprydd äldre herre och dennes stora, tunga julklappssäck.

God jul önskar familjen Gadelius!

Idag var det dags för Lowes allra första utvecklingssamtal. När vi kom till skolan så trodde han att han skulle åka hem men efter en påminnelse från oss började han ivrigt leta ett ledigt rum där vi kunde prata i lugn och ro.

Fröken Sonja kom och mumlade "Kom ihåg höger handen Lowe!" Ja, just ja sa han och tittade på sina händer och skakade på höger hand. Sen tog han oss i han och sa att vi var välkomna till hans utvecklingssamtal.

Sen redogjorde han för alltifrån mat till kompisar, lärare och raster. Han hade ritat smileys som betyg för de olika delarna. Det hela slutade med att han skulle komma på tre mål att jobba med och det var lite svårt men till sist hade han iallafall fått till tre olika saker.

1. Bli bättre på att läsa
2. Bli bättre på att bygga lego
3. Träna på att prata mindre under lunchen

När samtalet var slut tog han oss i hand igen och tackade för att vi kom!

Det var verkligen jättekul att se honom så ansvarstagande och stolt! Han växte flera centimeter! Våran lille kille!

/Stolt mamma

Kan en upplevelse vara fel? En känsla hos mig? Min uppfattning? Hur det berör just mig?

Frågar du mig så är det som jag fick lära mig på basketträningarna när jag var ung: det är passarens fel om en passning inte kommer fram - aldrig mottagarens!

För visst är det så att det är hur mottagaren upplever det och hur denne tar emot det som är sanningen. Ingenting annat. Sedan spelar det ingen till om passaren trodde att medspelaren skulle springa åt höger istället för till vänster. Det är passarens fel.

Men istället blir passaren upprörd över att bollmottagaren inte förstår eller tänker på samma sätt. Därför är det viktigt att vara tydlig och analyserande. Går passningen inte fram så måste man som passare ta sig en funderare på vad man kunde ha gjort annorlunda. Gör man inte det och tar lärdom och ändrar sitt spelsätt så kommer man inte vinna många matcher - det är ett lagspel! Man måste kunna kommunicera, analysera och ta lärdom för att utvecklas och nå framsteg. Lyckas man inte med det så har man inget vinnande lag! Fast i ett lagspel så vill det ju till att alla strävar åt samma håll och hjälps åt att få passningarna att nå fram...