'Gömma nyckel'
Näe, det var inte den leken vi lekte även om min svåger var snabb att fråga. När jag fick frågan hade jag varit utelåst tillsammans med min (snart) 5-åring och det började bli lite 'svalt' ute så jag var inte riktigt upplagd för skämt om man säger så.
Upprinnelsen till detta är som följer:
Upprinnelsen till detta är som följer:
Lowe och jag kommer till föräldrarnas stuga i Loster, packar in mat i kylen och kycklingfilé i micron. Medan den tinar har jag lovat sonen att gå ner till ån för att känna på vattnet. Det är varmt ute - 24 grader - och vi är lättklädda. När jag är på väg ner från altanen känner jag vilken värme det är där så jag ber Lowe stänga dörren till stugan så att det inte blir så varmt inne.
I samma sekund som dörren smälls igen slår vetskapen mig som en knytnäve i magen: dörrens lås är inte spärrat!!! Vilket innebär att den nu är låst och nyckeln är inne, prydligt upphängd i nyckelskåpet. Jag försöker, mer än en gång, att öppna dörren men den förblir låst. J-a skit! Sonen pockar på min uppmärksamhet: jag hade ju lovat att han skulle få känna på vattnet. Ja, ja, vi går väl ner till ån då! Jättesugen är mamman på det just då!
När jag hållit mitt löfte går vi mot bilen för det är ju bara att åka hem igen. Kommer då på att även bilnyckeln är INNE i stugan. Ibland är man skrattretande ordentlig...
Min mobil hade jag dock med mig (tänkte fota sonen vi ån men det glömde jag helt bort) så jag ringer till maken och berättar vad jag lyckats med och frågar om han kan komma och hämta oss. Han är ju i vår stuga och jobbar - trodde jag ja! "-Nä, jag kan inte köra för jag har druckit tre öl ja!" Jobba var det...
Kan bara tänka på hur i helvete jag kan vara så j-a klumpig??? Fast till mitt försvar så är jag faktiskt van vid att när man låser upp en dörr så är den öppen tills jag låser den igen - MED NYCKELN!
Ringer till min käre far som är i Norge och hälsar på lillebror. Tänkte att de kanske hade en reservnyckel någonstans. När jag berättat vad som hänt frågar pappa: "-Hängde du in nyckeln utan att spärra låset? DET VÅGAR JAG ALDRIG GÖRA!" Nej, självklart inte! Ska dock fråga honom hur många gånger han lyckats låsa sig ute innan han lärde sig det...
Jo, en reservnyckel hade de - i jackfickan i Norge! Känns som om Fru Fortuna fortsätter hålla sin hand över oss!
Tur i oturen var ju att vädret inte hade något att klaga på! Vi satte oss på gräsmattan i varsin solstol och njöt! I en och en halv timme... Plötsligt hör jag ljudet av en bil! Ja, det är en bil! "Grannen" Lars Strandberg kom för att undsätta oss och gav sig på dörren med allt kraft han hade att uppbringa men den dörren gick inte av för hackor inte. Tack Lars för att du gjorde dig besväret att komma och försöka! "Om vi vill följa med hem till er? Nej, vi har det så bra här i solen och Kimmen och Hasse är nog snart färdiga i stugan så då hämtar de oss. Tack ändå!"
Sen började värmen avta... När det gått drygt två timmar hade jag fått på grabben ett par byxor och en tröja som den inte alltid ordentliga mamman glömt i bilen! Själv hittade jag en fleecefilt på altanen. Skönt! Nu klarade vi oss ett tag till...
När det gått tre (!) timmar och vi började frysa trots kläder och filt så hör vi äntligen ljudet av en bil! Då kom maken och Jörgen Vesterinen. Jörgen gick runt stugan och spanade och kom fram till att han skulle nog kunna få bort fönstret som satt högt upp vid nocken. Sagt och gjort! Sen bar han Lowe uppför stegen och släppte ner honom inne i stugan. Frågan var bara om han skulle klara av att låsa upp dörren... Jo, han grejade det och när han står där i dörröppningen och ler, stolt som en tupp, frågade han mig: "-Mamma, äj ja din supejhjälte nu?" ABSOLUT!
Sen frågade han: "Vajföj tänkte du inte på je däj tidigaje föj?" Hm, nja det är ju inte nåt jag brukar göra så ofta direkt; klättra upp (högt upp) på en stege, knacka loss ett fönster å kasta in sonen genom ett högt fönster!
Slutet gott - allting gott!
I samma sekund som dörren smälls igen slår vetskapen mig som en knytnäve i magen: dörrens lås är inte spärrat!!! Vilket innebär att den nu är låst och nyckeln är inne, prydligt upphängd i nyckelskåpet. Jag försöker, mer än en gång, att öppna dörren men den förblir låst. J-a skit! Sonen pockar på min uppmärksamhet: jag hade ju lovat att han skulle få känna på vattnet. Ja, ja, vi går väl ner till ån då! Jättesugen är mamman på det just då!
När jag hållit mitt löfte går vi mot bilen för det är ju bara att åka hem igen. Kommer då på att även bilnyckeln är INNE i stugan. Ibland är man skrattretande ordentlig...
Min mobil hade jag dock med mig (tänkte fota sonen vi ån men det glömde jag helt bort) så jag ringer till maken och berättar vad jag lyckats med och frågar om han kan komma och hämta oss. Han är ju i vår stuga och jobbar - trodde jag ja! "-Nä, jag kan inte köra för jag har druckit tre öl ja!" Jobba var det...
Kan bara tänka på hur i helvete jag kan vara så j-a klumpig??? Fast till mitt försvar så är jag faktiskt van vid att när man låser upp en dörr så är den öppen tills jag låser den igen - MED NYCKELN!
Ringer till min käre far som är i Norge och hälsar på lillebror. Tänkte att de kanske hade en reservnyckel någonstans. När jag berättat vad som hänt frågar pappa: "-Hängde du in nyckeln utan att spärra låset? DET VÅGAR JAG ALDRIG GÖRA!" Nej, självklart inte! Ska dock fråga honom hur många gånger han lyckats låsa sig ute innan han lärde sig det...
Jo, en reservnyckel hade de - i jackfickan i Norge! Känns som om Fru Fortuna fortsätter hålla sin hand över oss!
Tur i oturen var ju att vädret inte hade något att klaga på! Vi satte oss på gräsmattan i varsin solstol och njöt! I en och en halv timme... Plötsligt hör jag ljudet av en bil! Ja, det är en bil! "Grannen" Lars Strandberg kom för att undsätta oss och gav sig på dörren med allt kraft han hade att uppbringa men den dörren gick inte av för hackor inte. Tack Lars för att du gjorde dig besväret att komma och försöka! "Om vi vill följa med hem till er? Nej, vi har det så bra här i solen och Kimmen och Hasse är nog snart färdiga i stugan så då hämtar de oss. Tack ändå!"
Sen började värmen avta... När det gått drygt två timmar hade jag fått på grabben ett par byxor och en tröja som den inte alltid ordentliga mamman glömt i bilen! Själv hittade jag en fleecefilt på altanen. Skönt! Nu klarade vi oss ett tag till...
När det gått tre (!) timmar och vi började frysa trots kläder och filt så hör vi äntligen ljudet av en bil! Då kom maken och Jörgen Vesterinen. Jörgen gick runt stugan och spanade och kom fram till att han skulle nog kunna få bort fönstret som satt högt upp vid nocken. Sagt och gjort! Sen bar han Lowe uppför stegen och släppte ner honom inne i stugan. Frågan var bara om han skulle klara av att låsa upp dörren... Jo, han grejade det och när han står där i dörröppningen och ler, stolt som en tupp, frågade han mig: "-Mamma, äj ja din supejhjälte nu?" ABSOLUT!
Sen frågade han: "Vajföj tänkte du inte på je däj tidigaje föj?" Hm, nja det är ju inte nåt jag brukar göra så ofta direkt; klättra upp (högt upp) på en stege, knacka loss ett fönster å kasta in sonen genom ett högt fönster!
Slutet gott - allting gott!
Dränering...
...på gång i stugan i Bäckan!
Lowe får åka grävmaskin med farfar Hasse! Ögonen fullkomligen strålar av lycka!
Nu ska det grävas diken och läggas i slang så att vi förhoppningsvis slipper problemen som allt vatten medför. Nästa steg är att plinta upp stugan på nya plintar som vi har isolerat så ska den väl stå pall mot tjälen nästa år.
Det blir lite mindre träd på tomten också vilket vi hoppas medför mindre mygg och mer sol.
Lowe får åka grävmaskin med farfar Hasse! Ögonen fullkomligen strålar av lycka!
Nu ska det grävas diken och läggas i slang så att vi förhoppningsvis slipper problemen som allt vatten medför. Nästa steg är att plinta upp stugan på nya plintar som vi har isolerat så ska den väl stå pall mot tjälen nästa år.
Det blir lite mindre träd på tomten också vilket vi hoppas medför mindre mygg och mer sol.
Skit!
Ja, det kan man säga - både en och två gånger! Toa i stugan funkar fortfarande inte! Idag grävde vi upp avloppsröret i tron att det var trasigt. Tanken var nämligen full trots att den tömdes förra veckan och vi dessutom inte varit där så vi hade anledning att tro att röret var trasigt och tog in vatten. Men oj, vilken tjäle det är i marken än fast det är 1:a maj idag! På vissa ställen kom vi bara två decimeter ner i marken så var det som att hacka i sten. Skam den som ger sig: vi grävde vidare och plötsligt var det som att gräva i smör! Åh, här är nog den mystiska läckan var ju tanken som slog oss. Mycket riktigt så fylldes hålet i marken väldigt fort av smältvatten - fast röret såg helt och fint ut. Hm, vad nu? Upptäckte att det inte gick att köra ner det rör vi vanligen mäter vattennivån i tanken med ner till botten. Varför? Förmodligen har hela tank j-n frysit ihop! Varför drabbas vi alltid? Tycker att vi har en väldig otur när det gäller det mesta...
Men om man nu ska försöka se något positivt i gräv-historien så är det väl att det var ett bra träningspass!
Dagen slutade dock bättre än den började: vi blev bjudna på mat hos mormor & morfar i Loster (snälla Stina och Ulrika tog hand om vår häst så att vi slapp åka hem innan middagen) och efter maten fick vi hoppa i bubblet! Hur skönt är det på en skala med en rygg som är helt slut? Helt fantastiskt!
Lowe hade uppvisning ikväll. Han vågade äntligen köra på 4-hjulingen som han fick av morfar för två år sedan. Gissa om han var stolt? Han körde varv efter varv och ibland gick det lite fort i svängarna så då tog han det lugnare ett tag men sen glömde han bort rädslan och körde på lika fort igen. Inga olyckor som tur är! Han körde lite fort över ett dike och lättade lite så då sa jag åt honom att inte köra med gasen i botten hela tiden: -För då kan du krascha! Fick då till svar: -Ja kan inte 'kjasha' - inte så länge ja levej! Hm..., vad svarar man på en sån kommentar?
Väl hemma la vi oss båda maken och jag med lille-man som skulle sova vilket slutade med att båda killarna nu snarkar ikapp. Moa sov kvar hos mormor och morfar och tonåringen vår har ju abstinens efter en HEL dag utan dator så han är osynlig. Tror jag ska krypa ner i sängen hos mina pojkar. Men först: in med öronpropparna!
God natt!
