Lowe ville hoppa studsmatta!
Lowe ville att brorsan skulle hoppa studsmatta med honom men d ville inte Linus. Då kom lillen å beklagade sig för oss föräldrar varpå pappan sa "Det kan han visst göra, han som har lanat hela helgen!" Sen hör vi Lowe hur han repeterar orden heeeela vägen genom huset, nedför trappan och genom korridoren bort till Linus rum "Dä ska ju visst dä, föj du haj lana hela helgen, Dä ska ju visst dä, föj du haj lana hela helgen, Dä ska ju visst dä, föj du haj lana hela helgen, Dä ska ju visst dä, föj du haj lana hela helgen, Dä ska ju visst dä, föj du haj lana hela helgen, Dä ska ju visst dä, föj du haj lana hela helgen..." Lite rädd att glömma bort vad han skulle ha som argument månne?
Utbildning
Nu har det varit lite åka ett tag. Förra veckan var jag till Sundsvall i dagarna två på kick-off. Vi gjorde även ett personlighets test som heter DISC. Väldigt intressant!
Igår kom jag hem från Stockholm där jag varit i två dagar. Det är ett träningsprogram för oss som jobbar som Personlig Bankman inom Nordea. Utbildningen är uppdelad i tre delar och detta var del ett. När vi kommer dit så får vi lite info om upplägget och tanken bakom kursen, sen får vi dela upp oss i två grupper och tävla om vilket lag som är snabbast att ställa upp sig i ett led utifrån olika frågeställningar. Först var det ifrån söder till norr beroende på vartifrån i landet vi bodde, sen i bokstavsordning efter vårt förnamn, sedan efter anställningsår i banken och sist efter år i respektive tjänst. Inte sådär super sköj men det fyller sitt syfte för alla börjar ju prata med varandra - oavsett om man vill eller inte så det är effektivt.
Sen kommer det...
...orden man hoppats slippa...
...ROLLSPEL!!!
Rollspel är det värsta jag vet! Och att få höra kursledarna prata om det det första de gör är inte det ultimata om man heter Malin Gadelius. Som om inte själva rollspelet i sig är avskräckande nog - de berättar att det ska ske i slutet av mars (då vi har del två i programmet) så man hinner gruva sig såååå länge! Dessutom är det inte mot varandra vi ska ha rollspelet. Nej, då har man slagit på stort och hyrt in en SKÅDESPELARE som ska spela kund mot oss!
Herregud, jag tror jag kommer att få en hjärtinfarkt! Eller så får jag magsjuka och stannar hemma... Eller så fejkar jag blindtarmsinflammation... Eller så... Eller så... Usch, jag vill verkligen inte! Blä!
Sikket träningsprogram! Tacka vet jag Kick-off dagarna i Sundsvall! Det var kul! Förresten så ska jag berätta mer om mitt resultat i DISC så får vi se om det är någon mer än jag som tyckte att det stämde in på pricken.
Kramis Malin!
Slapparddag!
Idag har jag haft en riktigt skön slappardag med min vän Anna! Vi började dagen med en mysfrukost med nybakta scones, sen blev det en liten tur på byn och en fikastund. Anna satte upp tre tavellister som jag fick i julklapp av min bror. Nu lyser det så fint på dem här hemma!
Ännu en dag i Kajevall!
Idag har vi spenderat eftermiddagen i Kajevall tillsammans med familjen Borg som var 'hemma' från Gotland. Det blev skidåkning för min del och efter det pulka race i backen. Det var så vackert väder och som tur var hade jag min mobil i fickan så jag fick med några bilder.
Härligt väder, solsken, ett par grader kallt, underhållande och i trevligt sällskap! Kan det bli bättre?!
Kram Malin!
Solen sken och snön gnistrade!
Härlig tur på skidor!
Vacker solnedgång!
På vägen hem; himlen alldeles rosa!
Tjejerna bakar!
Moas vän Emma har sovit över hos oss inatt. Igår kväll runt halv elva ville de baka något smarrigt och frågade om de fick göra rullrån. Visst, det får ni gärna göra - imorgon! Sagt och gjort idag blev det bakning. Rullrån är ju lite knepigt att få till och jag har själv testat ett flertal gånger med varierande reslutat. De är lätt att bränna samtidigt som de ibland blir lite dåligt gräddade. Ibland blir de mjuka och sega istället för frasigt härliga. Jag visade brudarna genom att göra två stycken och sen fixade de resten galant!
Och resultatet??? Frasiga perfekt gräddade och supergoda! Själva var de så nöjda att de började fundera på att starta ett fik tillsammans!
Dagen till ära provade vi ett nytt recept som jag fått av min goa granne Siw Blom. Det var jättelätt och resultatet super så här kommer det för dig som vill prova:
Rullrån
1 1/2 dl smält smör
1 1/2 dl strösocker
3 dl vetemjöl
3 dl vatten
Smält smör och rör ner sockret. Sikta ner mjölet, lite i taget, varvat med vattnet. Låt gärna smeten dra 10-15 minuter. (Om den blir för lös så rör ner ytterligare 1-2 msk vetemjöl) Smörj järnet första gången. Har du ett elektriskt järn så ska rånen gräddas ca 1 minut. Rulla upp på en rundstav av något slag. Själv använde vi mittendelen till en ljusstake!
Här kommer bilder på deras rullråns-tillverkning:
Kassaskåp!
Imorgon är nog kroppen utbytt mot ett kassaskåp är jag rädd! Skulle inte ha lyssnat på mitt sällskap vid namn John idag. Tänkte åka 3 km men lät mig övertalas till att åka 8. Eller åka å åka, stappla är nog en mer korrekt beskrivning. Har man inte stått på ett par längdskidor på över 25 år (förutom en eller ett par turer i fjällen) gör man nog klokast i att mjukstarta.
Men som den optimist jag är så följde jag med John. Han åkte först med sin hund Kaj och ryggen på John var det sista jag såg innan de försvann i och med att spåret svängde. Tänk den som ändå hade en hund som drog en!
När jag åkt halvvägs (trodde jag - i själva verket var det väl en dryg kilometer!) började jag analysera min åkning. Tankarna kom när orken tröt! "Hur kändes det när jag åkte - som vältränad tonåring - i Hybo AIK's undgomslag? Stavarna som knarrande borrade sig ner i snön, skidorna som - lätt - gled fram i spåret, hade jag bakhalt kompenserade jag det med att trampa fast skidan lite extra samtidigt som jag tog i lite mer med stavarna, känslan när jag sträcker ut och tar i, ljudet av skidan som "sprättar till" av trycket i själva steget, swunget när man stakar sig fram i lätt medlut och när man tar i och stakar så att man nästan gungar fram! Konstig känsla när man "vet" hur det ska kännas och ingenting längre stämmer!
Så slut som jag var när jag äntligen kom "i mål" var det längesen jag var! Svårt att jämföra med ett pass på Pace - sätter jag crosstrainern'n på en halvtimme och inte orkar mer när det gått 25 minuter så är det ju bara att kliva ner och stänga av maskinen men när man är mitt ute i skogen och känner samma sak är det liksom inte lika lätt...
Hade jag böjt mig ner och stoppat ner ansiktet i snön tror jag att jag hört ett fräsande ljud!
Nästa gång - om det blir en nästa gång - ska jag åka TRE kilometer! Så det så!
Kram Malin!
Utan min älskade syster i 15 år!
Den värsta dagen i mitt liv var just denna dag för exakt 15 år sedan när min Jejja och hennes lilla Jonnah lämnade oss. Minnet sviker en med tiden vid massor av olika tillfällen men just den här dagen minns jag så väl.
Jag minns morgonen hemma: Linus, jag, Krille och mamma skulle åka till Färila och bada. Jennifer hade sagt att ni åker INTE och badar utan att fråga mig! Det var jättekallt den dagen, en onsdag, och egentligen en usel idé att åka till badhuset särskilt med en sex veckor gammal bebis. Men jag hade lovat att ringa vilket jag gjorde. Minns så väl att hon svarade: -Jennifer! Varpå jag sa: -Hej, syster! Alltid samma replik, hej syster. Inte visste jag då att det var sista gången jag fick säga det och sista gången jag överhuvudtaget skulle få höra hennes röst...
Hon ville följa med oss och bada såklart men skulle få besök av BVC-sköterskan hemma först. -Jag åker i min bil och kommer lite senare! -Ok, då ses vi där, svarade jag - men det gjorde vi aldrig.
Vi väntade i badhuset, ringde, väntade, ringde igen, och väntade lite till. När vi åkte hem från badet passerade vi en olycksplats där en buss kört av vägen men något mer hann varken jag eller mamma se. Men mammas dagisbarn som var med såg att det var en grå bil som låg nere i slänten halvt gömd bakom bussen. Jag minns så väl vad mamma sa då: -Om den bilen krockade med bussen kan det inte vara mycket kvar av den! Hon minns själv inte att hon sa så men jag glömmer aldrig orden. Hjärnan har nog en förmåga att stänga av i vissa situationer för så här efteråt är det så självklart att det var de som var med i krocken och att den 'grå' bilen i själva verket var Jennifers vita. Men jag tackar högre makter för att vi inte stannade vid olycksplatsen - det var nog en mening med att vi inte förstod. Vill inte tänka på hur det hade varit att få veta där och då...
Tiden gör sorgen lättare att bära men att tiden skulle läka alla sår är bara så fel. Den är bara lite lättare att hantera. En dag som idag är den dock inte lika hanterbar.
Idag på deras grav brast det för mig och jag kände den där paniken jag upplevde då; trycket över bröstet, hjärtat som bultar, pulsen som dunkar i hela kroppen, känslan av att allt bara är fel, ovissheten och rädslan för att mina värsta farhågor skulle bli besannade.
Minuterna innan det var ett faktum
Önskan om att jag skulle ha fel, att de bara var skadade
Tron om att allt skulle bli bra
Hoppet som fortfarande levde
På en sekund rasade allt. Det ofattbara hade hänt, vaccum i kroppen, tiden stannade, bomull i hjärnan, overklighets känsla, min älskade syster var borta, min bästa vän i hela världen fanns inte mer...
Vi pratade ofta om döden under årens lopp. Som barn med stor rädsla för det okända och som vuxna med en övertygelse om att livet inte slutar med att man dör utan att det faktiskt finns något mer. Nu vet du syster!
Tårarna rinner ner för mina kinder, jag har en stor klump i bröstet och det känns nästan lite svårt att andas fast det gått femton år. Finns bara en sak att säga; tiden läker inte alla sår...
Julgran
Nu har granen fått komma in i värmen. Moa och Lowe har klätt den ikväll men fick lite hjälp av oss med belysning och glitter. Riktigt fin blev den!
Checklista till dan-före-dan!
- Julkorten - klara och postade!
- Duken ska strykas
- Bordet ska dukas
- Hämta tre paket på posten (håller både tummar och tår för att jag får en paketavi så att jag kan hämta ut det sista paketet också)
- Slå in de sista julklapparna
- Revbensspjällen ska tillagas
- Julskinkan inhandlas och griljeras
Mmmm... Längtar redan! Tänk dig en knäckemacka med varm nygjord julskinka och smarrig senap tillsammans med ett glas iskall julmust! Det är så att snålvattnet rinner.
Här kommer lite bilder på pyntningen av granen!
I väntan på tomten
Idag har vi inhandlat de sista julklapparna och håller tummarna på att posten håller vad dom lovar så att mina beställningar hinner hit före tomten!
Jag har även beställt något till mig själv som jag inte trodde skulle bli verklighet någon gång. Har i och för sig tänkt göra det i ungefär tre år men ibland överraskar man även sig själv. Vet dock inte om jag vågar tala om vad det är utan jag ska nog "suga på karamellen" en stund först och få infallet att landa hos mig själv innan jag delar med mig. Spännande va?! Håller tummarna för att det inte bara var ett infall för isåfall är det bortkastade pengar. Min pappa skulle nog svimma om han visste.
Sillen är inlagd, kola och knäck ligger i sina burkar och revbenspjällen är inköpta och får skjuts in i ugnen imorgon kväll. Granen har fått komma in från snön och står nu och tinar upp i garaget. Tomtarna ligger och väntar i sina kartonger. Duken ska strykas. Golvet dammsugas och torkas. Dammet är borta - for now - så änglatofflorna under sängen är historia. Julkorten är på g. Telefonsvararen på jobbet säger att vi ses 11 januari. Då är det bara resten kvar da'!
I väntan på den riktiga tomten så får vi väl hålla till godo med denna tjusiga karl!
Nu ropar sängen på mig. God natt!
Igår firade vi jul...
...med lillebror & hans goa familj hos mamma & pappa. Vi kommer att sakna dem på julafton...
Idag har jag städat och fejat hemma tills orken tröt och förkylningen tog ut sin rätt. Vid fyra blir det hoppning för sessan och lite mysigt julfika med hästvännerna efteråt. Trevligt! Har även hunnit införskaffa ett par julklappar med - tror jag bara har två eller möjligen tre kvar på listan. Skönt!
Tänder fjärde ljuset idag och ser hur snön yr utanför fönstret! Mysigt! Fyra hela dagar kvar tills tomten kommer. Undra om jag får nån klapp?
Ha en skön och härlig söndag!
Kram Malin!
Fredagsmys!
Men inte med röd vin, hemlagad (av älsklingen) smarrig middag och lite gotta eller snacks i soffan framför Idol... Åh, just ja, Idol är ju slut för säsongen, maken är ute på roligheter & förkylningen är min bästa vän! Så istället blir det hämtpizza, cola, Nezeril, kleenex och halstabletter! Hoppas du har en mysigare fredag än jag!
Imorgon hoppas jag att jag mår bättre för då firar vi jul med Krille, Frida och godings Eli innan de åker till Skåne. Det är ju Elis första jul men även om jag har taskigt minne så kommer jag iallafall ihåg att det var pappren och snörena som var mest spännande när mina hjärtan var så små.
Trevlig helg!
Idol-final!
Mysiga fredag! Har ätit tacos med hela familjen - och fått lite rött i glaset! Mmmm... Snart blir det trångt i soffan när Idol börjar på tv'n. Lowe har längtat hela veckan! Han hejar på Minnah! Otroligt att HAN kan tycka att en tjej ska vinna eftersom han så sent som i somras bad oss byta kanal på radion i bilen så fort han hörde en tjej sjunga. Men, man är inte bättre än att man kan ändra sig tydligen.
Vem tror du vinner ikväll?
Min favorit åkte ju ut förra veckan - Olle - så jag håller till godo med nr 2 som naturligtvis är Jay! Sikken röst han har den killen! Läste just om romansryktena om honom och Minnah - undrar hur mycket sanning som ligger i det? Enligt AB så tycker hela juryn att spänningen i finalen är som borta i och med detta. Det stod även att läsa att Jays flickvän, fd fru och nuvarande sambo kommer till Globen för att se finalen. Undrar hur hon känner när hon läser om alla rykten? För det måste väl vara det det är? Rykten? Annars skulle hon väl inte komma dit överhuvudtaget. Det skulle inte jag gjort iallafall...
Nä, nu är det dags att slå på tv'n. Ha en trevlig fredagkväll!
Smarrig sallad!
Joråsåatte, nu vet vi varför avloppstanken envisas med att ständigt vara fylld till brädden så att vi inte kan använda vår toalett i stugan. Nu blir det till att gräva upp avloppstanken och försöka laga hålet; en reva på 50 centimeter. Känns som om turen har vänt, eller så inte!
Har ätit middag - italiensk kycklingsallad kallad Panzanella - ute på altanen med Iréne och Mikaela. Tack o lov för infravärmen! Annars hade det nog blivit lite kyligt.
Panzanellan var super och rekommenderas varmt! Här kommer receptet från Allt om mat:
Sallad:
Tillagning
Panzanella heter på italienska en blandad sallad i vilken även bröd ingår. Den här festvarianten innehåller också både kyckling, bacon, avokado och cambozola.
1. Sätt ugnen på 200°. Pensla kycklingfiléerna med chilisåsen.
2. Riv brödet i bitar. Blanda det med olivolja och salt och rosta det gyllene på plåt i ugnen eller i stekpanna.
3. Salta, peppra och bryn kycklingfiléerna snabbt. Lägg över dem i en form och färdigstek i ugnen ca 15 minuter till 68° innertemperatur.
4. Tärna och knaperstek baconet i stekpanna eller i strimlor på dubbelt hushållspapper i mikrougn 2–3 min.
5. Riv salladen i bitar och bottna ett uppläggningsfat med den. Tärna och strö över avokado, tomater i bitar och
krossade valnötter.
6.Toppa salladsfatet med skivad kycklingfilé, det rostade brödet, skivad cambozola och det knaperstekta baconet.
Salta och peppra och ringla över lite balsamvinäger och olivolja.
Smaklig måltid!
Kattpiss...
..är inte kul, varken inomhus eller i ögonen.
Maken och jag har varit i min brors & svägerskas hus och hjälpt till med renoveringen hela helgen. De har problem med att det luktar kattpiss i några av rummen. Pappa skurade golvet i hallen och sen tog jag mopp och hink med mig in i ett annat och skurade där.
När jag skulle bära ut hinken från rummet in i köket tänkte jag att jag måste gå försiktigt för jag hade 'foppa-tofflor' på fötterna och de blir rätt hala när de blir våta. Jag hann inte tänka tanken klart förrän fötterna for iväg och vattenhinken flög ur händerna med kattpiss-vatten över hela köksgolvet, bordet, spisen och mig. Inklusive mina ögon! Hua, det sved i korpgluggarna kan jag lova! Jag landade dessutom över dammsugarens rör så nu är jag både blå och svullen - riktigt snyggt! Trodde att röret hade gått av på mitten men Electrolux gör rediga prylar tydligen. Tilläggas kan att skurvattnet var svart som natten. Den tidigare ägarinnan hade inte städat överdrivet mycket!
Jag var sedan snabb att hoppa in i bilen och åka hem och duscha...
Härliga kommentarer!
Ibland bara haglar det härliga kommentarer ur lilleman! Han var på cirkus i fredags med storasyster, mormor och morfar. De berättade att det var två akter å i den första var det djur och i den andra var det akrobater. Lowe var tydligen inte så värst imponerad av jonglörerna utan frågade: -Näj äje slut på jeklamen så djujen kommer igen nån gång???
Senare på kvällen när jag låg i sängen med honom så hörde vi genom det öppna sovrumsfönstret att det var skratt å skrik ute. Teleperformance hade nån personalfest i Jonsparken å spelade brännboll, vilket jag berättade för honom. Då funderade han en stund å så frågade han: - Bjännboll? Äje eld på bollen då?!
Härligt! Klart det måste vara så! Brännboll spelar man med eld på bollen! Nu vet ni det - om ni inte visste det tidigare!
'Gömma nyckel'
Näe, det var inte den leken vi lekte även om min svåger var snabb att fråga. När jag fick frågan hade jag varit utelåst tillsammans med min (snart) 5-åring och det började bli lite 'svalt' ute så jag var inte riktigt upplagd för skämt om man säger så.
Upprinnelsen till detta är som följer:
Lowe och jag kommer till föräldrarnas stuga i Loster, packar in mat i kylen och kycklingfilé i micron. Medan den tinar har jag lovat sonen att gå ner till ån för att känna på vattnet. Det är varmt ute - 24 grader - och vi är lättklädda. När jag är på väg ner från altanen känner jag vilken värme det är där så jag ber Lowe stänga dörren till stugan så att det inte blir så varmt inne.
I samma sekund som dörren smälls igen slår vetskapen mig som en knytnäve i magen: dörrens lås är inte spärrat!!! Vilket innebär att den nu är låst och nyckeln är inne, prydligt upphängd i nyckelskåpet. Jag försöker, mer än en gång, att öppna dörren men den förblir låst. J-a skit! Sonen pockar på min uppmärksamhet: jag hade ju lovat att han skulle få känna på vattnet. Ja, ja, vi går väl ner till ån då! Jättesugen är mamman på det just då!
När jag hållit mitt löfte går vi mot bilen för det är ju bara att åka hem igen. Kommer då på att även bilnyckeln är INNE i stugan. Ibland är man skrattretande ordentlig...
Min mobil hade jag dock med mig (tänkte fota sonen vi ån men det glömde jag helt bort) så jag ringer till maken och berättar vad jag lyckats med och frågar om han kan komma och hämta oss. Han är ju i vår stuga och jobbar - trodde jag ja! "-Nä, jag kan inte köra för jag har druckit tre öl ja!" Jobba var det...
Kan bara tänka på hur i helvete jag kan vara så j-a klumpig??? Fast till mitt försvar så är jag faktiskt van vid att när man låser upp en dörr så är den öppen tills jag låser den igen - MED NYCKELN!
Ringer till min käre far som är i Norge och hälsar på lillebror. Tänkte att de kanske hade en reservnyckel någonstans. När jag berättat vad som hänt frågar pappa: "-Hängde du in nyckeln utan att spärra låset? DET VÅGAR JAG ALDRIG GÖRA!" Nej, självklart inte! Ska dock fråga honom hur många gånger han lyckats låsa sig ute innan han lärde sig det...
Jo, en reservnyckel hade de - i jackfickan i Norge! Känns som om Fru Fortuna fortsätter hålla sin hand över oss!
Tur i oturen var ju att vädret inte hade något att klaga på! Vi satte oss på gräsmattan i varsin solstol och njöt! I en och en halv timme... Plötsligt hör jag ljudet av en bil! Ja, det är en bil! "Grannen" Lars Strandberg kom för att undsätta oss och gav sig på dörren med allt kraft han hade att uppbringa men den dörren gick inte av för hackor inte. Tack Lars för att du gjorde dig besväret att komma och försöka! "Om vi vill följa med hem till er? Nej, vi har det så bra här i solen och Kimmen och Hasse är nog snart färdiga i stugan så då hämtar de oss. Tack ändå!"
Sen började värmen avta... När det gått drygt två timmar hade jag fått på grabben ett par byxor och en tröja som den inte alltid ordentliga mamman glömt i bilen! Själv hittade jag en fleecefilt på altanen. Skönt! Nu klarade vi oss ett tag till...
När det gått tre (!) timmar och vi började frysa trots kläder och filt så hör vi äntligen ljudet av en bil! Då kom maken och Jörgen Vesterinen. Jörgen gick runt stugan och spanade och kom fram till att han skulle nog kunna få bort fönstret som satt högt upp vid nocken. Sagt och gjort! Sen bar han Lowe uppför stegen och släppte ner honom inne i stugan. Frågan var bara om han skulle klara av att låsa upp dörren... Jo, han grejade det och när han står där i dörröppningen och ler, stolt som en tupp, frågade han mig: "-Mamma, äj ja din supejhjälte nu?" ABSOLUT!
Sen frågade han: "Vajföj tänkte du inte på je däj tidigaje föj?" Hm, nja det är ju inte nåt jag brukar göra så ofta direkt; klättra upp (högt upp) på en stege, knacka loss ett fönster å kasta in sonen genom ett högt fönster!
Slutet gott - allting gott!
Dränering...
...på gång i stugan i Bäckan!
Lowe får åka grävmaskin med farfar Hasse! Ögonen fullkomligen strålar av lycka!
Nu ska det grävas diken och läggas i slang så att vi förhoppningsvis slipper problemen som allt vatten medför. Nästa steg är att plinta upp stugan på nya plintar som vi har isolerat så ska den väl stå pall mot tjälen nästa år.
Det blir lite mindre träd på tomten också vilket vi hoppas medför mindre mygg och mer sol.
Skit!
Ja, det kan man säga - både en och två gånger! Toa i stugan funkar fortfarande inte! Idag grävde vi upp avloppsröret i tron att det var trasigt. Tanken var nämligen full trots att den tömdes förra veckan och vi dessutom inte varit där så vi hade anledning att tro att röret var trasigt och tog in vatten. Men oj, vilken tjäle det är i marken än fast det är 1:a maj idag! På vissa ställen kom vi bara två decimeter ner i marken så var det som att hacka i sten. Skam den som ger sig: vi grävde vidare och plötsligt var det som att gräva i smör! Åh, här är nog den mystiska läckan var ju tanken som slog oss. Mycket riktigt så fylldes hålet i marken väldigt fort av smältvatten - fast röret såg helt och fint ut. Hm, vad nu? Upptäckte att det inte gick att köra ner det rör vi vanligen mäter vattennivån i tanken med ner till botten. Varför? Förmodligen har hela tank j-n frysit ihop! Varför drabbas vi alltid? Tycker att vi har en väldig otur när det gäller det mesta...
Men om man nu ska försöka se något positivt i gräv-historien så är det väl att det var ett bra träningspass!
Dagen slutade dock bättre än den började: vi blev bjudna på mat hos mormor & morfar i Loster (snälla Stina och Ulrika tog hand om vår häst så att vi slapp åka hem innan middagen) och efter maten fick vi hoppa i bubblet! Hur skönt är det på en skala med en rygg som är helt slut? Helt fantastiskt!
Lowe hade uppvisning ikväll. Han vågade äntligen köra på 4-hjulingen som han fick av morfar för två år sedan. Gissa om han var stolt? Han körde varv efter varv och ibland gick det lite fort i svängarna så då tog han det lugnare ett tag men sen glömde han bort rädslan och körde på lika fort igen. Inga olyckor som tur är! Han körde lite fort över ett dike och lättade lite så då sa jag åt honom att inte köra med gasen i botten hela tiden: -För då kan du krascha! Fick då till svar: -Ja kan inte 'kjasha' - inte så länge ja levej! Hm..., vad svarar man på en sån kommentar?
Väl hemma la vi oss båda maken och jag med lille-man som skulle sova vilket slutade med att båda killarna nu snarkar ikapp. Moa sov kvar hos mormor och morfar och tonåringen vår har ju abstinens efter en HEL dag utan dator så han är osynlig. Tror jag ska krypa ner i sängen hos mina pojkar. Men först: in med öronpropparna!
God natt!
Sportlovet fortsätter...!
Idag har jag tvättat och tvättat och tvättat... Bäddade ur alla sängar i stugan igår och tog även hem alla handdukar och badlakan, samt dukar och gardiner, vilket genererade ett helt berg med tvätt! Puh! Konstaterade dessvärre för fort att tvättlinorna inte räcker på långa vägar.
Tog en paus från tvättstugan och gjorde ett pass på crosstrainern på Pace! Svettigt värre och betydligt jobbigare än de första gångerna jag tränade men det hör väl till att det går lite upp och ner. Jag hoppas det endast var en svacka idag men det är väl bara att hålla i och kämpa på så blir det nog lättare igen!
När jag kom hem ville lillkillen åka till 'mommo å fika' vilket jag och Moa tyckte lät som ett bra förslag. När man har varit så duktig och tränat så kan man väl unna sig en liten fika hos mamsen, eller hur?! Kära mor hade bakat muffins med kanel och äpple. Hur gott som helst!
Nästa uppgift på dagens lista var sadelutprovning i stallet. Sharpmans var där och vi hade bokat en tid för att kolla Myntas sadlar. Vilket visade sig vara ett lyckat drag för hästen och ett mindre lyckat för plånboken fast det hade kunnat bli ett ännu djupare hål i den. Båda sadlarna behövde nämligen stoppas om för att ligga bra på ryggen vilket hästen nog blir tacksam för. Det var dock inte gratis att få det rådet plus att det blev en investering av fårskinnspaddar gånger två (en till vardera dressyr- och hoppsadel) och kommande sadelmakare gräver mer ur plånkan och ändå är jag glad för att sadlarna går att fixa till för inköp av två nya hade nog skapat vaccum i nämnda plånbok. Sällan man blir GLAD för att få öppna den iallafall!
Vecka 10 = Sportlov!
Sportlovet började med att kvicksilvret visade -24 men bara ett par timmar senare hade temperaturen med solens hjälp otroligt nog hamnat på plus! Det var dessutom första gången på hela vintern som den var på 'rätt sida' - härligt! Vi tog med de två yngsta kidsen och kusin Therése till Järvsöbacken och hade en jätteskön dag i solen. Lite för mycket folk (sportlov för alla Stockholmare) för att det skulle vara perfekt. Vi hade med oss fika och satt ute i solen och avnjöt kaffe, varm choklad och kanelbullar. Kvällen avslutades med lite pokerspel i Kurrbo och lilleman sov över hos sina kusiner för första gången! Han börjar bli stor, min lille grabb!
Söndagens väder var inte lika inbjudande; solen lyste med sin frånvaro och kroppen kändes sliten efter gårdagens vinintag! Lyckades dock övertala både mig själv och maken att göra ett pass på Pace. Men hua, vad det var slitigt! Svettigt värre! Kändes dock hur bra som helst efteråt.
Moa har ju varit hundvakt åt Charlie som är Jonas (Kimmens morbror) schäfer under en vecka medans de förlustade sig i Åre. I söndags var det dock dags för henne att bege sig tillbaka till den kungliga huvudstaden och Moa var lite deppig för hon gillar verkligen Charlie. Till och med Lowe tyckte det var tråkigt att hon skulle lämna oss och då ska det tilläggas att han var jätterädd för henne från början men innan veckan var slut så kunde han inte gå förbi henne utan att klappa och krama på henne!
Igår var vi till stugan i Bäckan för att sätta på värmen och vattnet för vi tänkte avsluta veckan med lite skoteråkning där med barnen. Moa har charmat sin gudfar så han har lånat ut en skoter med kälke till oss. Han håller tummarna för att han får tillbaka ekipaget i samma skick som det var när han lånade ut det...
Min kära stora lillebror fyllde hela 25 år igår! Helt sjukt! Jag minns så väl första gången jag såg honom. Jennifer och jag satt i väntrummet och en sköterska kom springade med en kuvös men stannade upp och frågade om det var vi som var storasystrarna. -Ja, det är vi väl, sa vi för vi visste ju inte om det var fler blivade storasystrar som satt och väntade någonstans. Då berättade hon att vi fått en lillebror och vi fick en skymt av ett litet knyte inuti glaslådan innan hon rusade vidare med honom. Oj, vad gammal jag känner mig helt plötsligt! Det är ju faktiskt 25 (!) år sedan och då skulle ju nästa fråga kanske bli hur gammal jag är?! Tillräckligt gammal för att minnas den där onsdagen för 25 år. Vi skulle fira sportlovet i en härlig timmerstuga i Hassela men det ena oväntade efter det andra inträffade.
Det började med att pappa åkt Vasaloppet och anslöt till stugan dagen efter oss andra. Han kanske kan skylla på att han inte riktigt visste hur stugan såg ut för att förklara det som hände; en nödig blåsa ledde till ett nattligt toalettbesök som slutade med hjärnskakning eftersom den trötte pappan glömde att han nannat på överslafen och när han svängde sina lurviga över sängkanten så befann han sig lite högre över havet än vad han trodde. Han föll handlöst och slog huvudet i en garderob som stod bredvid sängen så det blev ambulansfärd till Hudiksvalls sjukhus.
Två dagar senare var det dags för nästa ambulansfärd då vattnet gick för mamma några veckor för tidigt och det var av den anledningen vi satt i väntrummet den där onsdagen för 25 år sedan. Vi skulle tillsammans med pappa hälsa på mamma men då var ett kejsarsnitt på gång varpå Jennifer och jag blev förvisade till väntrummet. Den här ambulansfärden hade som sagt ett mycket trevligare resultat. Istället för en hjärnskakning fick vi världens gulligaste lillebror!
