'Gömma nyckel'
Näe, det var inte den leken vi lekte även om min svåger var snabb att fråga. När jag fick frågan hade jag varit utelåst tillsammans med min (snart) 5-åring och det började bli lite 'svalt' ute så jag var inte riktigt upplagd för skämt om man säger så.
Upprinnelsen till detta är som följer:
Upprinnelsen till detta är som följer:
Lowe och jag kommer till föräldrarnas stuga i Loster, packar in mat i kylen och kycklingfilé i micron. Medan den tinar har jag lovat sonen att gå ner till ån för att känna på vattnet. Det är varmt ute - 24 grader - och vi är lättklädda. När jag är på väg ner från altanen känner jag vilken värme det är där så jag ber Lowe stänga dörren till stugan så att det inte blir så varmt inne.
I samma sekund som dörren smälls igen slår vetskapen mig som en knytnäve i magen: dörrens lås är inte spärrat!!! Vilket innebär att den nu är låst och nyckeln är inne, prydligt upphängd i nyckelskåpet. Jag försöker, mer än en gång, att öppna dörren men den förblir låst. J-a skit! Sonen pockar på min uppmärksamhet: jag hade ju lovat att han skulle få känna på vattnet. Ja, ja, vi går väl ner till ån då! Jättesugen är mamman på det just då!
När jag hållit mitt löfte går vi mot bilen för det är ju bara att åka hem igen. Kommer då på att även bilnyckeln är INNE i stugan. Ibland är man skrattretande ordentlig...
Min mobil hade jag dock med mig (tänkte fota sonen vi ån men det glömde jag helt bort) så jag ringer till maken och berättar vad jag lyckats med och frågar om han kan komma och hämta oss. Han är ju i vår stuga och jobbar - trodde jag ja! "-Nä, jag kan inte köra för jag har druckit tre öl ja!" Jobba var det...
Kan bara tänka på hur i helvete jag kan vara så j-a klumpig??? Fast till mitt försvar så är jag faktiskt van vid att när man låser upp en dörr så är den öppen tills jag låser den igen - MED NYCKELN!
Ringer till min käre far som är i Norge och hälsar på lillebror. Tänkte att de kanske hade en reservnyckel någonstans. När jag berättat vad som hänt frågar pappa: "-Hängde du in nyckeln utan att spärra låset? DET VÅGAR JAG ALDRIG GÖRA!" Nej, självklart inte! Ska dock fråga honom hur många gånger han lyckats låsa sig ute innan han lärde sig det...
Jo, en reservnyckel hade de - i jackfickan i Norge! Känns som om Fru Fortuna fortsätter hålla sin hand över oss!
Tur i oturen var ju att vädret inte hade något att klaga på! Vi satte oss på gräsmattan i varsin solstol och njöt! I en och en halv timme... Plötsligt hör jag ljudet av en bil! Ja, det är en bil! "Grannen" Lars Strandberg kom för att undsätta oss och gav sig på dörren med allt kraft han hade att uppbringa men den dörren gick inte av för hackor inte. Tack Lars för att du gjorde dig besväret att komma och försöka! "Om vi vill följa med hem till er? Nej, vi har det så bra här i solen och Kimmen och Hasse är nog snart färdiga i stugan så då hämtar de oss. Tack ändå!"
Sen började värmen avta... När det gått drygt två timmar hade jag fått på grabben ett par byxor och en tröja som den inte alltid ordentliga mamman glömt i bilen! Själv hittade jag en fleecefilt på altanen. Skönt! Nu klarade vi oss ett tag till...
När det gått tre (!) timmar och vi började frysa trots kläder och filt så hör vi äntligen ljudet av en bil! Då kom maken och Jörgen Vesterinen. Jörgen gick runt stugan och spanade och kom fram till att han skulle nog kunna få bort fönstret som satt högt upp vid nocken. Sagt och gjort! Sen bar han Lowe uppför stegen och släppte ner honom inne i stugan. Frågan var bara om han skulle klara av att låsa upp dörren... Jo, han grejade det och när han står där i dörröppningen och ler, stolt som en tupp, frågade han mig: "-Mamma, äj ja din supejhjälte nu?" ABSOLUT!
Sen frågade han: "Vajföj tänkte du inte på je däj tidigaje föj?" Hm, nja det är ju inte nåt jag brukar göra så ofta direkt; klättra upp (högt upp) på en stege, knacka loss ett fönster å kasta in sonen genom ett högt fönster!
Slutet gott - allting gott!
I samma sekund som dörren smälls igen slår vetskapen mig som en knytnäve i magen: dörrens lås är inte spärrat!!! Vilket innebär att den nu är låst och nyckeln är inne, prydligt upphängd i nyckelskåpet. Jag försöker, mer än en gång, att öppna dörren men den förblir låst. J-a skit! Sonen pockar på min uppmärksamhet: jag hade ju lovat att han skulle få känna på vattnet. Ja, ja, vi går väl ner till ån då! Jättesugen är mamman på det just då!
När jag hållit mitt löfte går vi mot bilen för det är ju bara att åka hem igen. Kommer då på att även bilnyckeln är INNE i stugan. Ibland är man skrattretande ordentlig...
Min mobil hade jag dock med mig (tänkte fota sonen vi ån men det glömde jag helt bort) så jag ringer till maken och berättar vad jag lyckats med och frågar om han kan komma och hämta oss. Han är ju i vår stuga och jobbar - trodde jag ja! "-Nä, jag kan inte köra för jag har druckit tre öl ja!" Jobba var det...
Kan bara tänka på hur i helvete jag kan vara så j-a klumpig??? Fast till mitt försvar så är jag faktiskt van vid att när man låser upp en dörr så är den öppen tills jag låser den igen - MED NYCKELN!
Ringer till min käre far som är i Norge och hälsar på lillebror. Tänkte att de kanske hade en reservnyckel någonstans. När jag berättat vad som hänt frågar pappa: "-Hängde du in nyckeln utan att spärra låset? DET VÅGAR JAG ALDRIG GÖRA!" Nej, självklart inte! Ska dock fråga honom hur många gånger han lyckats låsa sig ute innan han lärde sig det...
Jo, en reservnyckel hade de - i jackfickan i Norge! Känns som om Fru Fortuna fortsätter hålla sin hand över oss!
Tur i oturen var ju att vädret inte hade något att klaga på! Vi satte oss på gräsmattan i varsin solstol och njöt! I en och en halv timme... Plötsligt hör jag ljudet av en bil! Ja, det är en bil! "Grannen" Lars Strandberg kom för att undsätta oss och gav sig på dörren med allt kraft han hade att uppbringa men den dörren gick inte av för hackor inte. Tack Lars för att du gjorde dig besväret att komma och försöka! "Om vi vill följa med hem till er? Nej, vi har det så bra här i solen och Kimmen och Hasse är nog snart färdiga i stugan så då hämtar de oss. Tack ändå!"
Sen började värmen avta... När det gått drygt två timmar hade jag fått på grabben ett par byxor och en tröja som den inte alltid ordentliga mamman glömt i bilen! Själv hittade jag en fleecefilt på altanen. Skönt! Nu klarade vi oss ett tag till...
När det gått tre (!) timmar och vi började frysa trots kläder och filt så hör vi äntligen ljudet av en bil! Då kom maken och Jörgen Vesterinen. Jörgen gick runt stugan och spanade och kom fram till att han skulle nog kunna få bort fönstret som satt högt upp vid nocken. Sagt och gjort! Sen bar han Lowe uppför stegen och släppte ner honom inne i stugan. Frågan var bara om han skulle klara av att låsa upp dörren... Jo, han grejade det och när han står där i dörröppningen och ler, stolt som en tupp, frågade han mig: "-Mamma, äj ja din supejhjälte nu?" ABSOLUT!
Sen frågade han: "Vajföj tänkte du inte på je däj tidigaje föj?" Hm, nja det är ju inte nåt jag brukar göra så ofta direkt; klättra upp (högt upp) på en stege, knacka loss ett fönster å kasta in sonen genom ett högt fönster!
Slutet gott - allting gott!
Kommentarer
Postat av: Caroline
Vilket äventyr!
Tur att du hade mobilen med dig då, du har säkert nyckeln också på dig nästa gång ;)
Trackback
