Fam Gadelius

Fick ett infall idag och började kasta ut altanmöblerna på gräsmattan för att ge dem en välbehövlig omgång med olja. Sagt och gjort så dök jag ner över stol nummer ett och insåg rätt snart att det skulle ta tid. Lång tid...

Många spjälor och många stolar. Flörtade lite med maken som verkligen hatat att måla men han måste ha tyckt synd om mig för efter en stund kom han med en pensel i näven och gjorde mig sällskap.

Vi hann med nästan sex stolar av åtta sen började det regna. Känns som om oturen förföljer mig. Vi skyndade oss att bära in allt i garaget. Blev lite trångt att måla där men nöden har ingen lag.

Torktiden är 48 (!) timmar så det var bara att måla vidare. Maken gav dock upp med ursäkten att lilleman måste duschas och få lite kvällsmat och därpå läggas. Så han "offrade sig"!

Men nu är allt iallafall inoljat och klart. Så skönt!

Jag ägnade resten av kvällen åt att fortsätta kämpa med Virecos nya hemsida. Lite svårt att bestämma mig för hur den ska se ut. Vill ju få kunderna att fastna för oss redan på startsidan och då måste den ju väcka intresset till liv hos besökaren.

Tips mottages mer än gärna!

God natt!

Det var inte bara hästar, jag ljög lite, vi var ju på studentfirande också. Det var min yngsta kusin Ida som tog studenten i fredags. Härligt att träffa släkten! Det är inte så jätteofta men desto roligare när det sker.

Igår hade Moa och jag vår sista stalljour i Sjöbo för denna termin. Skönt!

Idag klev Moa och jag upp halv sju och åkte upp till Letsberg och hämtade Isse. Det var nämligen hopptävling i Rengsjö. När vi kom till Stavsäter (vid Älvbron i Ljusdal) så la bilen av. Känslan då är inte att leka med.

•Stressad
•Arg
•Förbannad

Samtidigt finns där i bakgrunden en gnagande tanke som säger: it's just an ordinary day in my life! Det är liksom precis vad man har att vänta sig. Jag menar; denna gång hade vi inte glömt något så då måste ju självklart något annat strula.

Det är det som kallas "lagen om alltings jävlighet"! Kan det jävlas, då ska det jävlas! "Murphys lag" kan man också kalla det. "Om något kan gå fel så kommer det att göra det".

Jag slängde mig på telefonen och ringde min käre pappa som kom och bytte bil med oss. Så vi fick köra hästpråmen med hans sprillans nya V60. Inte helt fel. Och tro det eller ej, vi hann fram i tid!

Moa och Isse startade LC och, för första gången, LB. Ååååh, vad nervös hon var innan start! Men det hade hon inte behövt vara. Det blev en jättefin runda med ett ynka nedslag. Moa var mycket nöjd och mamman stolt!

Väl hemma igen blev det middag från lokala pizzerian och sedan ryggläge. Trött är bara förnamnet!

Idag var vi uppe med tuppen för att åka på tävling till Delsbo. Halvvägs där kom vi på att sadeln (!) var kvar i stallet! Tur att Moas snälla pappa fixade det dilemmat!

Det regnade och blåste. Jag hade gummistövlar på mig, vilket var tur eftersom det snabbt blev lervälling, och vinterjackan! Ändå frös jag! In i märgen tror jag! Fy vad kallt det var!

Moa startade först en clear round, LD, som de klarade felfritt och fick en vit rosett.

Sen var det dags för LC. Moa hade startnummer 2 och red en felfri runda med efterföljande omhoppning som även den var felfri. Hon tog dessutom ledningen! Sen höll hon ledningen ända tills den sista red sin runda och var något snabbare och petade ner henne till 2:a plats. Surt sa räven! Men spännande var det! Mycket!

Efter tävlingen fick vår goa ponny åka till Letsberg och familjen Aronsson/Strandberg på sommarbete. Han verkar trivas mycket bra där! Han har fått en kompis i en liten söt shettis kille som gillar Isse skarpt!

Väl hemma blev det en mycket varm dusch och sedan var vår familj och vännen Ulf bjudna till Simanbo på middag. John (med hjälp av Anna) bjöd på en jättesmarrig middag bestående av grillad älgfilé och dito kycklingfilé med madeirasås och potatisgratäng! Åh, så gott det var!!! Tack så mycket! Vi kommer gärna snart igen!

Det har varit tävlingar på klubben i dagarna två. På lördagen var det ponny på schemat och idag häst. Igår jobbade jag i cafeterian och idag satt jag i sekretariatet med Ulrika hela dagen.

Många tycker att det är en uppoffring och både jobbigt och besvärligt att ställa upp och jobba ideellt. Jag håller inte med utan tycker att det är riktigt kul att hjälpa till. Det är ju superskoj att det anordnas tävlingar och att vi lyckas locka både publik och deltagare till vår mysiga anläggning! Sen tycker jag också att det är mycket trevligt att få umgås och ha kul tillsammans med likasinnade! Så fram för fler tävlingar, många fler glada funktionärer och tjusiga tävlingsekipage!!!

Moa och Isse gjorde debut på dressyrbanan tillsammans i lördags. De behövde inte skämmas för den insatsen. Lite trassligt vid en galoppfattning annars var det inga direkta missar. Med lite mer träning på ridvägarna så kan dom nog skrapa ihop lite mer poäng nästa gång. Ja, för det verkar som om min dotter fick lite blodad tand. Hon ska nämligen ställa upp i nästa omgång av Hälsingecupen som går i augusti i Jättendal. Det är jättebra så att hon har ett mål med dressyrträningarna!

Här är en bild på Moa & Isse och även en på dem med Moas bästa kompis Molly och hennes ponny Libell som också debuterade i dressyr sammanhang i helgen. Härligt tjejer!!!

https://cdn1.cdnme.se/cdn/7-2/371311/images/2012/pic_203400988.jpg" class="image">

Vid middagsbordet ikväll retar Linus Moa varpå hon kallar honom monster. "Du är Einsteins monster! Albert Einsteins monster!" Vi sneglar på henne mellan tuggorna och väntar på en poäng eller en förklaring. Men det kommer ingen och hon ser att vi ser ut som frågetecken varpå hon säger: "Vadå? Det heter väl Albert Einstein monster?"

Vi säger att nej, det heter Frankenstains monster. Då kommer nästa fråga: "Har han funnits på riktigt?" Vi svarar ironiskt: "Ja, precis som Dracula har oxå funnits!" Moa: "Nä, drakar finns inte!"

Varpå vi håller på att dö och återigen tror att hon skojar. Men icke! Hon ser frpgande ut så vi bara: "Mäh, drake?" Hon: "Ja, dracula var väl en drake?" Vi: "Ööööh, nä!" Hon "Nä, just ja en vampyr var hon ju!" Vi: "Hon?" Moa: "Va? Var det inte en hon?" Vi: "Nä, Greve Dracula!" Hon: "Greve? Vad är det?"

Snälla Gud, glömde du att ge vår dotter kunskap och IQ? Och även om hon inte blev bortglömd så skulle behöva lite påfyllning!

Eller så hoppas vi på det Linus sa: "Hoppas dom börjar med utbildande reklam på tv'n för då kan hon snart det mesta - utantill!"

Dom var inte välkomna men det struntade dom i. Elaka, fula, irriterande, kliande, besmittade och svidande sätter de sig precis vart de vill. Även i munnen vilket huvudpersonen skarpt ogillar. Med sig tog de även huvudvärk och feber.

"Värden" är inte pigg alls. Har nu äntligen somnat. Håller tummarna för att han får sova gott inatt och slipper störas av varken kopporna, huvudvärken eller febern.

Imorgon är det så äääääntligen julafton! Då ska Moa och jag upp i ottan och åka till stallet och ge pållarna mat och släppa ut dem i hagen. Efter stallet blir det julfrukost med mormor & morfar. Sen träffar vi Perssons-klanen hos moster & Tord i Fala. Mysigt!

Sen blir det middag hemma på Åkersta med både min familj (dock utan bror, Frida & Eli som är i Skåne) och Kimmens familj.

Förhoppningsvis får vi imorgon kväll ett mera välkommet besök av en skäggbeprydd äldre herre och dennes stora, tunga julklappssäck.

God jul önskar familjen Gadelius!

Idag var det dags för Lowes allra första utvecklingssamtal. När vi kom till skolan så trodde han att han skulle åka hem men efter en påminnelse från oss började han ivrigt leta ett ledigt rum där vi kunde prata i lugn och ro.

Fröken Sonja kom och mumlade "Kom ihåg höger handen Lowe!" Ja, just ja sa han och tittade på sina händer och skakade på höger hand. Sen tog han oss i han och sa att vi var välkomna till hans utvecklingssamtal.

Sen redogjorde han för alltifrån mat till kompisar, lärare och raster. Han hade ritat smileys som betyg för de olika delarna. Det hela slutade med att han skulle komma på tre mål att jobba med och det var lite svårt men till sist hade han iallafall fått till tre olika saker.

1. Bli bättre på att läsa
2. Bli bättre på att bygga lego
3. Träna på att prata mindre under lunchen

När samtalet var slut tog han oss i hand igen och tackade för att vi kom!

Det var verkligen jättekul att se honom så ansvarstagande och stolt! Han växte flera centimeter! Våran lille kille!

/Stolt mamma

Kan en upplevelse vara fel? En känsla hos mig? Min uppfattning? Hur det berör just mig?

Frågar du mig så är det som jag fick lära mig på basketträningarna när jag var ung: det är passarens fel om en passning inte kommer fram - aldrig mottagarens!

För visst är det så att det är hur mottagaren upplever det och hur denne tar emot det som är sanningen. Ingenting annat. Sedan spelar det ingen till om passaren trodde att medspelaren skulle springa åt höger istället för till vänster. Det är passarens fel.

Men istället blir passaren upprörd över att bollmottagaren inte förstår eller tänker på samma sätt. Därför är det viktigt att vara tydlig och analyserande. Går passningen inte fram så måste man som passare ta sig en funderare på vad man kunde ha gjort annorlunda. Gör man inte det och tar lärdom och ändrar sitt spelsätt så kommer man inte vinna många matcher - det är ett lagspel! Man måste kunna kommunicera, analysera och ta lärdom för att utvecklas och nå framsteg. Lyckas man inte med det så har man inget vinnande lag! Fast i ett lagspel så vill det ju till att alla strävar åt samma håll och hjälps åt att få passningarna att nå fram...