Sjukstuga!
Löshoppning!
Moa följde med mormor och morfar till Kristoffer och Frida i helgen. Krille fyllde år nämligen! Moa och Frida bakade bullar, havregrynsmuffins och hemgjord prinsesstårta. Jag fick en bild på skapelsen via MMS. De var jätteduktiga! Synd bara att vi inte var där så vi kunde smaka. När nu Moa var borta hela helgen så passade jag på att rida Mynta. Två dagar i rad blev det och det har inte hänt förut. Hon rider helst själv min dotter. Men du Moa, du får gärna åka bort över helgen någon mer gång för vi hade riktigt trevligt tillsammans Mynta och jag!
Tänk att min LILLA bror fyllde 23 år! Jag fattar det inte. Känns inte längesedan Jennifer och jag åkte ner till Uppsala med morbror Rolf och hälsade på honom när han gjort sin hjärtoperation... Men det är ju nästan 22 år sedan! Betyder detta även att jag börjar bli gammal? Näe, tänk att det tycker inte jag heller. :) Loggade tidigare ikväll in på barambas hemsida. Det är nämligen snart dags för klassfest. Det är tjugo år sedan vi gick ut nian... Men gammal? Jag? Nej, nej! Inte än...
Har just hämtat Linus på skolan. De har har besök av en klass från Göteborg som de haft som brevvänner en tid och ikväll hade de lite mys på skolan, käkade lite snacks och hade kuddkrig. Idag åkte de slalom i Järvsö och imorgon ska de pimpla på Kyrksjön. Kul med lite vinter för göteborgarna antar jag.
Vädret känns dock allt annat än vintrigt just nu. Regn å is å halka å disigt. Inte kul alls. Det ska vara vinter när det är vinter tycker jag. Men efter påsk så får våren hemskt gärna göra sitt intåg och det är bara ett plus om det går fort.
Snart är det påsk och vi ska angla på långfreda'n (som vanligt) så vi vill att isen ligger kvar stabil och tjock tills dess åtminstone.
Idag fyller min kära svärmor 60 år! GRATTIS!!!! Nej, förresten, hon fyller inte 60 utan 50-tio. Läste om Lillbabs i helgen som fyllde 70 men föredrog att säga 60-tio. Men det som tur är så är det ju inte åldern passet utan åldern i sinnet som är det viktiga, eller hur?!
Jag jobbade ikväll så jag hann aldrig smaka på Pias tårta men däremot bjuder hon sina söner med familjer på middag på fredag. Det ser vi fram emot! Hon är ju som bekant en väldigt duktig kocka!
Allt för idag! Nu ska jag se om jag lyckas få en dejt med John Blund...
//Malin
Sjukstuga!
När jag vaknade imorse tyckte jag att Lowe verkade feberfri men icke. Mitt på dagen var han jättevarm igen. Men han verkar åtminstone bättre för nu är det lite fart på honom igen och han har inte kräkts sedan igår vid lunch. Särskilt matfrisk är han inte men just nu sitter han i soffan och tittar på barnprogram och äter äpple. Det är ett jättestort äpple så jag sa till Kimmen: 'Undrar vart det där äpplet ska med honom då?!' Varpå Lowe säger: 'Ingenstans, ellej baja nerj i magen!
Här kommer ...
...en god-natt saga till lille John:
Det var en gång en mamma som trodde hon fortfarande var 15 år gammal och okysst då hon i själva verket var mellan 30 och 40 samt mor till tre barn. Eller som hennes yngste son skulle uttryckt sig: '-Min mamma har tre barn och en jättebebis!'
*Fotnot: jättebebisen är mammans äkte make som faktiskt gläntar på dörren till livet mellan 40 och döden. Leve medelålders karlar! Eller...?
Hennes dotter hade fått en häst, en vit ponny, som lystrade till namnet Scarlets Mynta av sina föräldrar. Dottern visade strax prov på talang när det gällde hästhoppning med nämda ponny. En mörk höstkväll i oktober fick modern, hon som trodde sig vara 15 år, för sig att även hon besatt samma talang som sin dotter. Sagt och gjort så sadlade och tränsade hon ponnyn, klev grasiöst upp i sadeln (åtminstone var det grasiöst i hennes ögon) och red ut på hoppbanan för att prova sina vingar.
Efter ett par halvdana och lite knackiga språng över tre studs så kände hon sig nu rätt säker i sadeln. Lite svårt hade hon dock att acceptera att hjärnan visste precis hur det skulle agera medans kroppen inte alls ville lyssna på vad hjärnan försökte kommendera. Om det beror på att kroppen befinner sig i tonåringens trotsiga göra-sig-fri-från-föräldrarna-period eller om det helt enkelt är den faktor där jorden gått för många varv runt solen utan att hon lagt märke till det är svårt att avgöra. Förmodligen tror hon att det är tonårs-trots hennes kropp utsätter hjärnan för då det i själva verket faktiskt är jordens låååånga promenad på himlavalvet.
Hur det än var med detta så uppbådade hon något senare ett mått av kaxighet och självförtroende på hästryggen. Det var inte av godo! Som ett brev på posten kom också nonchalansen på besök samtidigt som omdömet sade adjö och tack för sig. Språnget, eller rättare sagt det som skulle kunnat vara ett språng, resulterade i något halvdant försök att få hästen att kanske, idag eller någon annan dag, orka lyfta på benen så pass att ekipaget skulle komma över hindren. De var vid detta tillfälle tre till antalet. Dock gick det inte som mamman hade planerat (eller hade hon planerat?) för hästen snubblade redan på det första hindret varpå ryttarinnan inte hade balans nog att stanna kvar i sadeln. Däremot lyckades mamman att 'hoppa' över hinder nummer två - dock utan häst! Stilpoäng? Nja, skulle inte tro det. Hon lyckades med konststycket att landa på huvudet och avslutade med en nittio-graders vändning. Avslutet var i alla fall i hennes favör poängmässigt för hon låg parallellt med hindren mellan nummer två och tre. Dessutom helt stilla - vilket inte uppskattades av hennes hjälpreda som förmodligen trodde att hon hört mammans ljuva stämma för sista gången. Men så'n tur hade hon inte! Mamman hade bara drabbats av sendrag i båda vaderna och var därför oförmögen att varesig resa sig upp eller röra någon lekamen. Ja, förutom munnen då förstås. Den med den ljuva stämman...
Så slutar denna saga lyckligt på alla sätt och vis. Eller nästan alla sätt; mamman var rätt mosig i sin överåldriga tonårs-kropp och tung i sinnet (verkligheten hade på något vis kommit lite närmare henne även om hon inte ville se sanningen i vitögat rikigt ännu) över det faktum att hon nu fick överlåta hästhoppningen på dottern istället. Tror dock att hästen var desto gladare över det beslutet!
Snipp snapp snut - så var denna saga slut!
Psst...
Är John nöjd med sago-tantens berättelse?
Funderingar...
Undertecknad är inte så bra på det. Inte så att jag går omkring och är långsur (okey, då, kanske ett litet tag :) men jag tar åt mig för mycket ibland av diverse kommentarer. Skulle önska att jag var mer som en karl i vissa lägen. Bara liksom: Och?! Det kan vara små saker ibland som jag går och funderar på fram och tillbaka tills dom växt sig större och känns jobbiga.
Nej, nu är det kört...
Väl hemma igen intog jag sängläge, efter order från massör-kusin (synd att hon bor så långt borta...)
Finansiell ekonomi...
Effektiv front, kovarians, korrelation, standardavvikelse, riskaversion, aritmetiskt medelvärde, duration, NAV-kurs, Gordons Formel..... Någon som vill hjälpa till att få mig förstå??? Det här börjar bli jobbigt! Dessutom räcker det ju inte med att fatta det för jag har fyra ämnen till som ska få plats i hjärnan och den är OVAN att ta in så här mycket information. Inte för att det inte finns plats....
Nä, usch och fy, och blä, men nu ska jag hem å sova några timmar och imorgon håller jag tummarna för att allt ligger där glasklart!
Tror du jag har så'n tur?!
Inte jag heller, men hoppet är det sista som överger en människa har jag hört så jag håller tummarna så hårt jag kan!
Borta bra men ...
Vi har varit på jakt efter en kamin till stugan. Har läst annonser på Blocket och i Ljp NOGA de senaste månaderna och hittade en förra månaden. Min pappa var vår 'bulvan' och pratade med 'kaminägaren' i telefonen. I annonsen stod det att kaminen kostade 2300. Däremot hade annonsören tydligen skrivit fel mobilnummer i annonsen för den äldre damen som svarade i andra änden hade ingen kamin till salu. Suck! Det lät som ett bra pris tyckte vi och så har man fått fel telefonnummer.
Några veckor senare ser jag en ny annons på en likadan kamin för summan 1300! Ett fynd! Min pappa agerade 'bulvan' och ringde till 'kaminägaren'. Den här gången hade rösten i andra änden verkligen en kamin till salu. Förmodligen var det till och med samma kille för det skiljde bara en siffra i mobilnumren från den tidigare annonsen. Pappa sa att 'kaminägaren' verkade berusad i telefonen för han sluddrade och pratade osammanhängande men, men, en kamin hade han som han ville sälja och vi behövde en och ville köpa. Klart! Dessutom sa 'kaminägaren' att om vi ville ha kaminen så fick vi den för 500 kronor! Done! Ett fyndpris - 500 kronor! Ja, jag vet! Är det verkligen något att hänga i julgranen? Å andra sidan så är 500 kronor bara 500 kronor så vi bestämde oss att chansa.
Sagt och gjort, i söndags förmiddag tog maken med sig sin vän och en släpvagn och åkte till Njutånger. Väl framme möttes de av en kvinna som trodde det var lördag kväll. Åtminstone hade hon intagit en hel del flytande föda av hög promillehalt. Hon var så berusad att hon ramlade omkull varpå hennes man helt sonika lämnade rummet. Dessutom klarade hon inte av att ta sig upp för egen maskin så maken och hans vän fick rycka in! Nåväl, nu var det ju en kamin de skulle bära och inte en berusad medelålders kvinna. Fast jag vet inte vad som var tyngst! Jo, det var nog ändå kaminen för vännen höll på att få händerna i fyra delar av den vassa kanten på kaminen. 'Kaminägaren' var omtänksam nog att låna ut ett par handskar till vännen så att han fick behålla händerna i någorlunda skick. På väg ut ur huset med den tunga kaminen fick de höra både ett och annat från 'kvinnan med promillen'. '-Akta! -Passa dörrkarmen! -Se upp med väggen!' Till slut hade 'kaminägaren' hört nog och svarade försiktigt 'kvinnan med promillen' att '-De gör så gott de kan!' Varpå 'kvinnan med promille' spottande och fräsande skriker '-Håll käften!'
Vad kan man dra för slutsats av detta? -Att man har det ganska bra hemma, säger maken! Borta bra men hemma bäst!
Tur att man åker bort ibland så man uppskattar det man har, eller?!
Ja, just ja, kaminen. Nja, den är inte världens vackraste men för 500 kronor så duger den i stugan......
God natt!
Tågresa!
Sitter på tåget på väg hem från Sollentuna och försöker fördriva tiden men att blogga lite. Så här ser förresten min utsikt ut just nu! Kul att veta, va?!
Skämt åsido, har man långtråkigt så har man. I dagarna två har jag suttit i skolbänken och lyssnat på föreläsningar om Handel och Regelverk, Sparande och Placeringar och, sist men definitivt inte minst, Finansiell Ekonomi! Jag har bara ett ord: PUH! Det känns att det inte var igår man läste måste jag erkänna!
En sak som är rätt trevlig med att åka bort på kurs är ju all god mat, alla trevliga möten med nya människor och ibland, måste jag erkänna, är det rätt skönt att vara helt själv och få bara njuta i sin ensamhet – utan man och barn! Fast bara en liten stund... Nu saknar jag dem allihopa! Chattade nyss med maken och han berättade att Lowe fick sova i min säng ikväll (han mår inte riktigt bra – har blåsor i munnen!) så då är det bara att krypa ner under täcket och ’lägga sig sked’ och bara snusa. Mysigt!
Nä, nu väntar jag bara på att tåget kommer hem så jag får gå och lägga mig. Tänk vad man kan bli trött av att 'göra ingenting', känner mig helt slut, så jag kommer nog att somna ovaggad ikväll. Hoppas det känns bättre imorgon för då är det pluggning som gäller igen - och varje dag nästa vecka! Å veckan därpå ska jag ner till hufvudstaden igen för nästa duvning. Mycke' nu!
Ha re'!
I skolbänken!
När jag kom fram med tågen till Arlanda så hade jag lite problem med att hitta till Termianl 4 där taxin skulle vänta på mig för vidare färd till kursgården. De gånger man har haft förmånen att vistas på Arlanda så har det ju varit Terminal 5 som gällt. Efter lite letande hittade jag till slut rätt och där stod en taxi chaufför och väntade på mig med mitt namn på en skylt! Vi gick till bilen och han frågade, lite i förbifarten, om jag visste vart jag skulle. 'Ja, självklart!' sa jag. 'Till Sollentuna och Bergendals Kursgård!' Jo, sa han, det vet jag också men jag vet inte vart det ligger...
Vi lyckades till slut med gemensam insats programmera GPS'en till rätt adress (vilken jag som tur var hade uppskriven) och lämnade Arlanda. Det gick bra till 75 %. Teknik i alla ära (och kul är den!) men man kan inte lita på den. Den stackars chauffören fick bara order från 'rösten' att göra en u-sväng. Efter den tredje u-svängen var han uppenbarligen lite svettig den mannen. Tilläggas bör att det ösregnade och var kolsvart ute och vi åkte efter småvägar med dålig belysning.
Till slut hittade vi iallafall rätt och till min förvåning stannade han UTANFÖR grinden. Den var visserligen låst men jag hade talat om för honom att jag hade fått koden för att kunna öppna den. Vad gör man? Ja, jag är ju inte gjord av socker, så det var ju bara att hoppa ut ur bilen, ta sitt (tunga) pick och pack och börja traska i mörkret. Det var nog 200 meter att gå men det kändes som 2 kilometer! Å hur många byggnader som helst och trots att jag hade fått en karta så var det inte helt lätt att hitta till rätt hus i mörkret och med regnet som blötte ner både karta och Malin.
Desto skönare var det sen att få krypa ner i en skön säng. Jag somnade rätt omgående för att vakna bara ett par timmar senare av att det droppade, och då menar jag DROPPADE, regndroppar på fönsterbrädan utanför mitt fönster. Vet du hur det låter? Stora, tunga regndroppar som dunsar ner på en plåt och bryter den annars så tysta septembernatten? Helt omöjligt att sova... Blev lite tv-tittande en stund tills John Blund återigen lyckats lura mig. Fick sova i tre timmar till bara för att väckas av - just det - regndroppar! Det lät som om någon hamrade på fönsterbrädan så jag trodde jag skulle bli tokig. Till slut blev fjärrkontrollen åter min räddning och jag somnade till någon amerikansk B-såpa. Tack och lov!
Gissa om jag är glad ikväll när jag ser stjärnhimlen utanför fönstret och inte ett regnmoln så långt ögat når!
God natt!
Vy från en annan vinkel!
Fredag = fest!
Vi gick en tipsrunda på väg upp till Ljusdals Gamla Vattentorn. Vilken utsikt! Jag har inte varit där sen någon gång i låg- eller mellanstadiet och kom inte alls ihåg hur vackert det var. Fast jag tror i och för sig att jag när jag senast besegrade alla trappstegen på vägen upp inte var så imponerad heller, eller det kanske jag var för jag minns ju åtminstone att jag varit upp där förut. Hm, ja, ja, strunt samma! Fint var det! Vi fick även sällskap av två personer från Svart Pist som ger ut Ljusdals Tidning. De kommer att visa kort från Vattentornet idag och jämföra med en bild tagen någon gång efter tornets uppförande som var 1916. Det har hänt rätt mycket när det gäller bebyggelsen i Ljusdal sedan dess. Titta i tidningen till veckan så får du se!
När vi, på lätt skakiga ben, kom ner på marken igen gick vi hem till en kollegas hus och där väntade mat och dryck på oss. Så gott det var! Huvudpersonen ifråga hade dagen till ära tagit med en massa filmer från alla våra resor som vi gjort genom åren tillsammans. Det är faktiskt mycket vi har haft den enorma förmånen att uppleva tillsammans! Några exempel: fjällvandringar, finlandsbåtar, långweekends i både Prag och Barcelona. Som du hör - vissa längre turer och vissa kortare. Kul har vi haft! Det som inte var lika kul med filmerna var den brutala sanningen om alla år som gått! Usch och fy, vad tiden gör med oss! Eller?!
Nä, nu ska jag åka till stallet och mocka! Någon som vill byta? Sen bär det iväg till stugan med maken och (förhoppningsvis!) sonen. Han är inte så pigg på det jag av någon anledning. Jag förstår ingenting...
Nu har jag gjort helg!
Nackdelen när Moa är borta är ju att jag får agera stall-tjej. Ja, tjej har jag inget emot att vara men, hm..., det tar lite lång tid...! Nåja, jag ska inte klaga för det är kul också. Tror att jag måste ta en tur till Delins och införskaffa diverse godisbitar till varuautomaten i ridhuset också för det börjar bli tunnt i förrådet. Kidsen är duktiga på att köpa godis kan jag lova. Fast jag har faktiskt alltid nudlar i automaten och jag försöker att ha risifrutti eller yoghurt i den med så att det finns något lite bättre alternativ till allt godis.
Igår var jag till ridklubben på möte. Vi ska ha KM i hoppning och dressyr så det var lite att gå igenom. Kul att det händer saker inom klubben för våra häst-tjejer. Synd bara att det är så dåligt engagemang bland alla föräldrar. Igår var vi tre (!) föräldrar på mötet plus några av tjejerna såklart men det är så tråkigt att folk inte kan ställa upp. Vad är det för problem med att jobba ideellt? Jag hör ju att man i många andra klubbar har hur mycket som helst som föräldrarna får ställa upp och hjälpa till med. Fotbollsklubben har ju till exempel sin caféteria, de får sälja rabatthäften och New Body kläder. I Ljusdals Ridklubb tyckte jag och en annan mamma att vi skulle sälja kakor ifol för att finansiera inköpet av nya hinder till den nya hoppbanan men det var INTE populärt hos många föräldrar kan jag tala om. Jag förstår inte hur folk tänker! Allt ska bara serveras tydligen.
Tilläggas kan att jag blev inte avskräckt! Nu blir det försäljning av Delikatesskungens Salami-korvar i höst. Undrar om jag blir populär? Ärligt talat så struntar jag i det. Klubben behöver pengar, min dotter rider (jag också iofs:)) och jag tycker att man måste försöka hjälpa till så gott det går!
Vad tycker du? Är det mycket begärt om man måste sälja något till förmån för sin klubb en (1) gång per år? Åsikter mottages tacksamt!
Pluggning och åter pluggning!
Lowe blev hämtad hos Yvonne lite tidigare av mormor idag och sen blev han kvar där ända tills klockan var halv åtta. Det var lite för länge... Hon kom inte hem hit med Lowe, det var ett litet skrikande monster. Nu sover han dock, tack och lov.
Har slötittat på Färjan. Gud vad det finns mycket knepiga människor! Tur att det finns fjärrkontroller...
Nu blir det CSI och sen sängen!
Flyttkarl? Inget jobb för mig...
Igår var Lowe och jag i Loster och försökte bistå med lite uppackning av kartonger. Inte så lätt att hitta någon plats till prylarna. Visst, mycket har de magasinerat i förråd men man behöver ju en hel del ändå. Inte så bara att få till det i en sommarstuga. Tur att de inte har lika liten stuga som oss! Då skulle vi behövt skohorn...
Ikväll bjöd vi mina föräldrar på middag. Årets första inmundigande av 2008 år surströmming dukades upp på vår altan i vårsolen. Härligt, eller hur?! Sååå himla gôtt! Å ni som mot förmodan inte gillar suring: ni vet väl vad som är obligatoriskt tillbehöv? Just det, lilla nubben! Bara så att ni vet vad ni går miste om...
Lowe låg i hammocken när mor och far åkt. Att han har bra minne har han bevisat förut och ikväll ännu en gång: -'Jag haj smaka sån däj sujstjömming föjut hos Totte å dä va inte gott. I dejas stuga. Dä va ja å mamma å pappa. Vi åkte båt dit å inte Linus å Moa. Vajföj dä? Tyckej dom inte om sujstjömming hellej?' Korrekt återberättat och nästan ett helt år sedan. Tur att det är någon i familjen som har bra minne.
Nu är det kväller om man ska orka packa vidare imorgon! Natti, natti!
/Malin
Hemmakväll!
När vi tog fram cykeln för ca två veckor sedan så hittade han vattenflaskan som han fick av famor och farfar (när han fyllde tre) i cykelkorgen. Den bara måste han ju ha vatten i om han skulle kunna cykla! Visst, han fick såklart som han ville. Stolt trampade han iväg! Världens fart! I ungefär två ¨'trampvarv' sen 'måste ju dricka föj dä ä jobbit å cykla ju!'. Å så fortsatte det: trampa två varv och vattenpaus. Lite senare la han även till ett antal kisspauser...
Nä, nu ska jag nanna! God natt!
/Malin
Myskväll!
Häromdagen färgade jag håret och sen dess har Moa tjatat om att få bleka sitt. Ikväll passade vi på när vi hade det lugnt och skönt. Efter en dusch åt vi sen middag och avslutade med att se Criminal Minds och äta godis. Sämre torsdagskväll kan man ha, eller hur?!
//Malin
Nytt år - nya löften?!
Nu är man där igen! Nytt år och nya löften. Precis samma löften som de senaste åren men det återstår att se om detta år kommer bjuda på en skräll och löftet infrias.
Idag är det tre dagar gammalt och än så länge har vi hållit det med bravur. Både idag och igår så höll jag löftet dubbelt upp. Snacka om att gå ut starkt! Får se om man orkar löpa linan ut bara.
Maken har även han varit duktig men nöjt sig med en om dagen. Kanske han har det rätta receptet?! Hur som helst så lär vi bli varse, eller hur?!
GOTT NYTT ÅR ALLA!
Farsdag!
Middag blev vi som tur var bjudna på i Lillhaga. Vi fick potatisgratäng, pappas pepparsås och grillat vildsvin! Hur gott som helst! Jag måste erkänna att jag var lite skeptiskt till vildsvinet men det var jättegott.
Vår lille prins blev dock sjuk idag. Han har fått jättehög feber och somnade bara en liten stund efter vi kommit till Lillaga. När han vaknade var han jättevarm och började kräkas. Stackarn! Nu ligger han och sover bredvid mig i sängen och andas så tungt och rossligt. Hoppas han är piggare imorgon.
För övrigt kan jag tillägga att jag nu är riktigt trött på vår renovering av hallen. Hela huset ser ut som om en orkan har dragit fram. Helt sjukt att det kan bli så stökigt överallt när man det bara är i hallen vi håller på. Hoppas vi snart är klara...
//Malin
Målning!
Nu måste jag fortsätta innan det blir mörkt!
//Malin
