Fam Gadelius

Vi har spenderat några dagar i en helt underbar stuga i Lofsdalen med goda vänner! Det har åkts slalom, ätits goda middagar, spelats bowling och promenerats. Mycket trevligt och med många skratt. Tyvärr fick Lowe feber de sista dagarna och idag när vännerna åkte till backen utan oss hittade jag honom uppkrupen på köksbänken där han tittade ut efter bilen som åkte iväg - med jättetårar som sakta trillade utför de feberrosiga kinderna. Jag bar honom till soffan och vi satt där och kramades och torkade tårar och snuvig näsa. Då frågade han om vi skulle åka slalom imorgon men jag sa att det skulle vi tyvärr inte eftersom vi åker hem imorgon. Oj, vad han grät då min lilla älskling! Det gjorde ont i mamma-hjärtat kan jag tala om.

Resten av dagen har han i stort sett bara sovit. Och faktiskt kräkts av den höga febern också. Han hade nästan 40 graders feber, eller 39,8 för att vara exakt, fast han fick Alvedon med jämna mellanrum. Vill inte tänka på hur hög den varit annars...

Nyss vaknade han och var upp på toaletten. Sen fick jag hämta lite vatten men innan jag hann tillbaka in i vårt sovrum så kräktes han igen - på golvet! Usch, vad jobbigt! Jag försökte skämta bort det efteråt och trätade skämtsamt på honom och sa att han var kass. Han kontrade med: "Fy vad du är taskig mamma!" Då visade jag mina öronproppar och sa att nu sätter jag i dom här så hör jag inte vad du säger!

Jag hörde inte heller vad han sa men kunde läsa på hans läppar att han sa: "Men du kanske förstår teckenspråk, mamma!" Och så fick jag det berömda fingret! Hahaha, vad svarar man då? Låter iallafall som om han börjar bli piggare lillen...

Så här såg han ut idag:

Har en liten som börjar bli frisk och snart klättrar på väggarna av all överskottsenergi. För att råda bot på detta plockades cykeln fram till lillens stora förtjusning och sen tog han mamman med på en tur.

Mamman blev svettig - av två anledningar. Dels av att ha försökt hålla hans tempo och dels av alla gånger hjärtat flög upp i halsgropen på grund av lillens brist på trafikvett! Hua! Måste ta och träna lite mer på hur man beter sig i trafiken. Mitt halvhjärtade försök att få honom att förstå att man kliver av cykeln och leder den över övergångsställena sprack direkt. Han cyklade över och struntade i övergångsstället med kommentaren; De vaj ju inte ens nåja bilaj!

Denna incident följdes av en föreläsning om Herr Gårman och av lillens förvånade ansiktsuttryck förstår jag att jag lika gärna kunde ha pratat på italienska. Om jag nu behärskade språket förstås. Så här ska nu pluggas trafikvett och studeras Herr Gårman-skyltar!

Vid middagsbordet ikväll retar Linus Moa varpå hon kallar honom monster. "Du är Einsteins monster! Albert Einsteins monster!" Vi sneglar på henne mellan tuggorna och väntar på en poäng eller en förklaring. Men det kommer ingen och hon ser att vi ser ut som frågetecken varpå hon säger: "Vadå? Det heter väl Albert Einstein monster?"

Vi säger att nej, det heter Frankenstains monster. Då kommer nästa fråga: "Har han funnits på riktigt?" Vi svarar ironiskt: "Ja, precis som Dracula har oxå funnits!" Moa: "Nä, drakar finns inte!"

Varpå vi håller på att dö och återigen tror att hon skojar. Men icke! Hon ser frpgande ut så vi bara: "Mäh, drake?" Hon: "Ja, dracula var väl en drake?" Vi: "Ööööh, nä!" Hon "Nä, just ja en vampyr var hon ju!" Vi: "Hon?" Moa: "Va? Var det inte en hon?" Vi: "Nä, Greve Dracula!" Hon: "Greve? Vad är det?"

Snälla Gud, glömde du att ge vår dotter kunskap och IQ? Och även om hon inte blev bortglömd så skulle behöva lite påfyllning!

Eller så hoppas vi på det Linus sa: "Hoppas dom börjar med utbildande reklam på tv'n för då kan hon snart det mesta - utantill!"