Lofsdalen
Vi har spenderat några dagar i en helt underbar stuga i Lofsdalen med goda vänner! Det har åkts slalom, ätits goda middagar, spelats bowling och promenerats. Mycket trevligt och med många skratt. Tyvärr fick Lowe feber de sista dagarna och idag när vännerna åkte till backen utan oss hittade jag honom uppkrupen på köksbänken där han tittade ut efter bilen som åkte iväg - med jättetårar som sakta trillade utför de feberrosiga kinderna. Jag bar honom till soffan och vi satt där och kramades och torkade tårar och snuvig näsa. Då frågade han om vi skulle åka slalom imorgon men jag sa att det skulle vi tyvärr inte eftersom vi åker hem imorgon. Oj, vad han grät då min lilla älskling! Det gjorde ont i mamma-hjärtat kan jag tala om.
Resten av dagen har han i stort sett bara sovit. Och faktiskt kräkts av den höga febern också. Han hade nästan 40 graders feber, eller 39,8 för att vara exakt, fast han fick Alvedon med jämna mellanrum. Vill inte tänka på hur hög den varit annars...
Nyss vaknade han och var upp på toaletten. Sen fick jag hämta lite vatten men innan jag hann tillbaka in i vårt sovrum så kräktes han igen - på golvet! Usch, vad jobbigt! Jag försökte skämta bort det efteråt och trätade skämtsamt på honom och sa att han var kass. Han kontrade med: "Fy vad du är taskig mamma!" Då visade jag mina öronproppar och sa att nu sätter jag i dom här så hör jag inte vad du säger!
Jag hörde inte heller vad han sa men kunde läsa på hans läppar att han sa: "Men du kanske förstår teckenspråk, mamma!" Och så fick jag det berömda fingret! Hahaha, vad svarar man då? Låter iallafall som om han börjar bli piggare lillen...
Så här såg han ut idag:
