Berg- och dalbana!
Julfirande, stalljour, sjukhusbesök, mera jul och många tankar på min älskade mormor (som ligger i Hudiksvall och är jättesjuk) har bytt av varandra den senaste veckan!
Igår var det 18 år sedan min syster och bästa vän togs ifrån mig. Vi var, som alltid, till graven och tände ljus för Jennifer och Jonnah exakt klockan 11:35 som är tiden de dog. Sen åkte vi till Loster med mina föräldrar samt Miche och hans familj. Vi fikade, pratade och undgicks hela dagen och blev bjudna på middag på kvällen. En fin dag trots allt!
Efter middagen åkte bror, mamma, pappa och jag till Hudik eftersom mormor hade blivit mycket sämre. Mormor sov mestadels när vi var där men vaknade till några gånger och pratade lite med oss. Jag satt och höll hennes hand, baddade hennes varma panna och strök över hennes magra onda kropp. Det gör så ont att se någon man älskar må så dåligt! Krille och jag var där i drygt tre timmar och mor & far stannade hela natten. Jag var först osäker på om jag skulle åka dit eftersom hon är så dålig och jag hade hört att hon blivit väldigt olik sig. Det känns dock jätteskönt att vi hann dit och jag tyckte faktiskt att hon var sig lik trots allt. Nu håller jag tummar och tår att hon får som hon vill; att det går fort samt att hon slipper ha ont. Min goa, omtänksamma, underbara mormor! Snart har du kämpat färdigt...
Ikväll har vi firat jul med lillebror och hans familj. Väldigt mysigt och så härligt att se Eli och Lou när de fick sina julklappar! Glädje!
Några dagar innan julafton ville vår lilleman ha ett papper och ett kuvert sen försvann han en stund och smög sen in kuvertet under julgranen.
När julafton kom fick vi inte öppna det för att han ville att vi skulle vara själva hemma, bara vi i familjen. Ikväll när vi kom hem från Hedsta var det så äntligen dags. Vi fick kuvertet med texten: Till familjen Inuti låg en lapp där han skrivit "Jag älskar er"
Gissa om vi alla blev rörda av hans ord! Bara att komma på tanken när man är 8 år tycker jag är helt underbart!
Ja, det har sannerligen varit en tid med många känslor och massa tårar, både av lycka, av sorg & saknad och av oro! Helt enkelt en känslomässig berg- och dalbana. Och än har vi nog inte åkt klart...
Kommentarer
Trackback
