Fam Gadelius

Här kan du läsa om stort som smått, gammalt som nytt, om min familj som består av mig, min käre make och våra tre härliga barn! Jag? En Ljusdaling som är född här och varit Ljusdal trogen hela mitt liv förutom ett års plugg i Gävle. Bor i ett hus, med härlig utsikt över Kyrksjön! På fritiden spenderar jag mycket tid i stallet med min dotter och vår häst. Älskar att vara i stugan - min favoritplats på jorden! Annat om mig? Datafreak som gillar hästar, scrapbookning, goda middagar (helst lagad av någon annan än mig!), umgås med familj och vänner och är lite av en stavnings-diktator. Gillar promenader, att träna på gym, spelar gärna sällskapsspel, pysslar med allt möjligt, lider av dammsugar-mani, har inga gröna fingrar, kan nästan säga att jag hatar trädgårdsskötsel, är rätt petig och noga så när det gäller något projekt jag tagit på mig att göra - kan hålla på hur länge som helst för att det ska bli perfekt!

Sjukstuga!

Innanför väggarna på Åkerstagatan härjar det magsjuka! Vaknade natten mot söndag av att någon kräktes och det visade sig vara dottern denna gång. Härligare sätt finns att bli väckt på vill jag påstå! Detta var runt ett på natten och sen blev det inte många timmars sömn efter det. Tror inte det spelar någon roll hur stor man blir så är det mamma som gäller när man är sjuk, så ock i detta fall, vilket resulterade i att pappan i huset fick flytta ut på soffan och tonårsdottern intog hans del av vår säng. För mammans del innebar det slut på skönhetssömnen!

Eller ja, skönhet och skönhet, jag minns ett bröllop på Gotland för X antal år sedan (men tvåbarnsmor var jag iaf) och jag var i full färd med att piffa upp mig inför högtiden. Fick då en gullig komplimang, eller inte, av en kär vän (åtminstone var han det tills då!): -Det där är väl ungefär lika bortkastat som att tapetsera om Borgholms slottsruiner! Ja, vad svarar man på något sådant??? För att återgå till den avbrutna skönhetssömnen, som tydligen inte är vad den låter, så hann vi bara kliva upp på söndagsmorgonen innan det var dags för näste man att klubbas av den härliga sjukan; Lowe kräktes ner vardagsrumsgolvet! Och senare köksgolvet för att sen snygga till golvet i hallen. Frågan man då ställer sig är varför kan man inte använda hinken som står bredvid? Nästa gång tror jag att jag ska hänga den runt halsen på honom för då kan han väl orimligen lyckas kräkas på golvet, eller?!

Idag skickade jag dottern till skolan medans sonen är hemma än. Nu på eftermiddagen sprang han uppför trappen och stöp och slog i hakan med ett brak. Och så var det dags för ett sjukhusbesök! Spräckt haka - dock inte så farligt, men rätt brett, och jag hade inga tejp-stripes hemma så då tyckte jag det var bäst att besöka farbror doktorn. Är han lik sin far så lär besöken för dylika besvär blir många... Fast jag tror han är tuffare än sin gamla pappa (han som skrek åt läkaren att ge honom mer morfin!) för Lowe grät inte ett endaste tår - inte ens när doktorn applicerade klistret i såret. Och det känns faktiskt! Dutti kille!

Va skönt att det gick så bra som det gick.

Ibland har de små vildingarna svårt att sakta ner ;)



Trevlig helg!