Tågresa!
Sitter på tåget på väg hem från Sollentuna och försöker fördriva tiden men att blogga lite. Så här ser förresten min utsikt ut just nu! Kul att veta, va?!
Skämt åsido, har man långtråkigt så har man. I dagarna två har jag suttit i skolbänken och lyssnat på föreläsningar om Handel och Regelverk, Sparande och Placeringar och, sist men definitivt inte minst, Finansiell Ekonomi! Jag har bara ett ord: PUH! Det känns att det inte var igår man läste måste jag erkänna!
En sak som är rätt trevlig med att åka bort på kurs är ju all god mat, alla trevliga möten med nya människor och ibland, måste jag erkänna, är det rätt skönt att vara helt själv och få bara njuta i sin ensamhet – utan man och barn! Fast bara en liten stund... Nu saknar jag dem allihopa! Chattade nyss med maken och han berättade att Lowe fick sova i min säng ikväll (han mår inte riktigt bra – har blåsor i munnen!) så då är det bara att krypa ner under täcket och ’lägga sig sked’ och bara snusa. Mysigt!
Nä, nu väntar jag bara på att tåget kommer hem så jag får gå och lägga mig. Tänk vad man kan bli trött av att 'göra ingenting', känner mig helt slut, så jag kommer nog att somna ovaggad ikväll. Hoppas det känns bättre imorgon för då är det pluggning som gäller igen - och varje dag nästa vecka! Å veckan därpå ska jag ner till hufvudstaden igen för nästa duvning. Mycke' nu!
Ha re'!
I skolbänken!
Igår hoppade jag på tåget i Ljusdal och åkte till Sollentuna och Bergendals Kursgård för en två-dagars kurs inför min SwedSec Licensiering. Det här är det första lärarledda seminaret av tre (totalt 6 dagar).
När jag kom fram med tågen till Arlanda så hade jag lite problem med att hitta till Termianl 4 där taxin skulle vänta på mig för vidare färd till kursgården. De gånger man har haft förmånen att vistas på Arlanda så har det ju varit Terminal 5 som gällt. Efter lite letande hittade jag till slut rätt och där stod en taxi chaufför och väntade på mig med mitt namn på en skylt! Vi gick till bilen och han frågade, lite i förbifarten, om jag visste vart jag skulle. 'Ja, självklart!' sa jag. 'Till Sollentuna och Bergendals Kursgård!' Jo, sa han, det vet jag också men jag vet inte vart det ligger...
Vi lyckades till slut med gemensam insats programmera GPS'en till rätt adress (vilken jag som tur var hade uppskriven) och lämnade Arlanda. Det gick bra till 75 %. Teknik i alla ära (och kul är den!) men man kan inte lita på den. Den stackars chauffören fick bara order från 'rösten' att göra en u-sväng. Efter den tredje u-svängen var han uppenbarligen lite svettig den mannen. Tilläggas bör att det ösregnade och var kolsvart ute och vi åkte efter småvägar med dålig belysning.
Till slut hittade vi iallafall rätt och till min förvåning stannade han UTANFÖR grinden. Den var visserligen låst men jag hade talat om för honom att jag hade fått koden för att kunna öppna den. Vad gör man? Ja, jag är ju inte gjord av socker, så det var ju bara att hoppa ut ur bilen, ta sitt (tunga) pick och pack och börja traska i mörkret. Det var nog 200 meter att gå men det kändes som 2 kilometer! Å hur många byggnader som helst och trots att jag hade fått en karta så var det inte helt lätt att hitta till rätt hus i mörkret och med regnet som blötte ner både karta och Malin.
Desto skönare var det sen att få krypa ner i en skön säng. Jag somnade rätt omgående för att vakna bara ett par timmar senare av att det droppade, och då menar jag DROPPADE, regndroppar på fönsterbrädan utanför mitt fönster. Vet du hur det låter? Stora, tunga regndroppar som dunsar ner på en plåt och bryter den annars så tysta septembernatten? Helt omöjligt att sova... Blev lite tv-tittande en stund tills John Blund återigen lyckats lura mig. Fick sova i tre timmar till bara för att väckas av - just det - regndroppar! Det lät som om någon hamrade på fönsterbrädan så jag trodde jag skulle bli tokig. Till slut blev fjärrkontrollen åter min räddning och jag somnade till någon amerikansk B-såpa. Tack och lov!
Gissa om jag är glad ikväll när jag ser stjärnhimlen utanför fönstret och inte ett regnmoln så långt ögat når!
God natt!
När jag kom fram med tågen till Arlanda så hade jag lite problem med att hitta till Termianl 4 där taxin skulle vänta på mig för vidare färd till kursgården. De gånger man har haft förmånen att vistas på Arlanda så har det ju varit Terminal 5 som gällt. Efter lite letande hittade jag till slut rätt och där stod en taxi chaufför och väntade på mig med mitt namn på en skylt! Vi gick till bilen och han frågade, lite i förbifarten, om jag visste vart jag skulle. 'Ja, självklart!' sa jag. 'Till Sollentuna och Bergendals Kursgård!' Jo, sa han, det vet jag också men jag vet inte vart det ligger...
Vi lyckades till slut med gemensam insats programmera GPS'en till rätt adress (vilken jag som tur var hade uppskriven) och lämnade Arlanda. Det gick bra till 75 %. Teknik i alla ära (och kul är den!) men man kan inte lita på den. Den stackars chauffören fick bara order från 'rösten' att göra en u-sväng. Efter den tredje u-svängen var han uppenbarligen lite svettig den mannen. Tilläggas bör att det ösregnade och var kolsvart ute och vi åkte efter småvägar med dålig belysning.
Till slut hittade vi iallafall rätt och till min förvåning stannade han UTANFÖR grinden. Den var visserligen låst men jag hade talat om för honom att jag hade fått koden för att kunna öppna den. Vad gör man? Ja, jag är ju inte gjord av socker, så det var ju bara att hoppa ut ur bilen, ta sitt (tunga) pick och pack och börja traska i mörkret. Det var nog 200 meter att gå men det kändes som 2 kilometer! Å hur många byggnader som helst och trots att jag hade fått en karta så var det inte helt lätt att hitta till rätt hus i mörkret och med regnet som blötte ner både karta och Malin.
Desto skönare var det sen att få krypa ner i en skön säng. Jag somnade rätt omgående för att vakna bara ett par timmar senare av att det droppade, och då menar jag DROPPADE, regndroppar på fönsterbrädan utanför mitt fönster. Vet du hur det låter? Stora, tunga regndroppar som dunsar ner på en plåt och bryter den annars så tysta septembernatten? Helt omöjligt att sova... Blev lite tv-tittande en stund tills John Blund återigen lyckats lura mig. Fick sova i tre timmar till bara för att väckas av - just det - regndroppar! Det lät som om någon hamrade på fönsterbrädan så jag trodde jag skulle bli tokig. Till slut blev fjärrkontrollen åter min räddning och jag somnade till någon amerikansk B-såpa. Tack och lov!
Gissa om jag är glad ikväll när jag ser stjärnhimlen utanför fönstret och inte ett regnmoln så långt ögat når!
God natt!
Vy från en annan vinkel!
Vy från Ljusdals Gamla Vattentorn!
Fredag = fest!
Det blev en riktigt trevlig tillställning igår! Vi (personalen på banken) skulle avtacka vår gamla chef, Inger Ångström, som slutade för ett och ett halvt (!) år sedan. Tilläggas kan att när hon jobbade hos oss var det hon som drog igång det mesta därav den sega starten.
Vi gick en tipsrunda på väg upp till Ljusdals Gamla Vattentorn. Vilken utsikt! Jag har inte varit där sen någon gång i låg- eller mellanstadiet och kom inte alls ihåg hur vackert det var. Fast jag tror i och för sig att jag när jag senast besegrade alla trappstegen på vägen upp inte var så imponerad heller, eller det kanske jag var för jag minns ju åtminstone att jag varit upp där förut. Hm, ja, ja, strunt samma! Fint var det! Vi fick även sällskap av två personer från Svart Pist som ger ut Ljusdals Tidning. De kommer att visa kort från Vattentornet idag och jämföra med en bild tagen någon gång efter tornets uppförande som var 1916. Det har hänt rätt mycket när det gäller bebyggelsen i Ljusdal sedan dess. Titta i tidningen till veckan så får du se!
När vi, på lätt skakiga ben, kom ner på marken igen gick vi hem till en kollegas hus och där väntade mat och dryck på oss. Så gott det var! Huvudpersonen ifråga hade dagen till ära tagit med en massa filmer från alla våra resor som vi gjort genom åren tillsammans. Det är faktiskt mycket vi har haft den enorma förmånen att uppleva tillsammans! Några exempel: fjällvandringar, finlandsbåtar, långweekends i både Prag och Barcelona. Som du hör - vissa längre turer och vissa kortare. Kul har vi haft! Det som inte var lika kul med filmerna var den brutala sanningen om alla år som gått! Usch och fy, vad tiden gör med oss! Eller?!
Nä, nu ska jag åka till stallet och mocka! Någon som vill byta? Sen bär det iväg till stugan med maken och (förhoppningsvis!) sonen. Han är inte så pigg på det jag av någon anledning. Jag förstår ingenting...
Vi gick en tipsrunda på väg upp till Ljusdals Gamla Vattentorn. Vilken utsikt! Jag har inte varit där sen någon gång i låg- eller mellanstadiet och kom inte alls ihåg hur vackert det var. Fast jag tror i och för sig att jag när jag senast besegrade alla trappstegen på vägen upp inte var så imponerad heller, eller det kanske jag var för jag minns ju åtminstone att jag varit upp där förut. Hm, ja, ja, strunt samma! Fint var det! Vi fick även sällskap av två personer från Svart Pist som ger ut Ljusdals Tidning. De kommer att visa kort från Vattentornet idag och jämföra med en bild tagen någon gång efter tornets uppförande som var 1916. Det har hänt rätt mycket när det gäller bebyggelsen i Ljusdal sedan dess. Titta i tidningen till veckan så får du se!
När vi, på lätt skakiga ben, kom ner på marken igen gick vi hem till en kollegas hus och där väntade mat och dryck på oss. Så gott det var! Huvudpersonen ifråga hade dagen till ära tagit med en massa filmer från alla våra resor som vi gjort genom åren tillsammans. Det är faktiskt mycket vi har haft den enorma förmånen att uppleva tillsammans! Några exempel: fjällvandringar, finlandsbåtar, långweekends i både Prag och Barcelona. Som du hör - vissa längre turer och vissa kortare. Kul har vi haft! Det som inte var lika kul med filmerna var den brutala sanningen om alla år som gått! Usch och fy, vad tiden gör med oss! Eller?!
Nä, nu ska jag åka till stallet och mocka! Någon som vill byta? Sen bär det iväg till stugan med maken och (förhoppningsvis!) sonen. Han är inte så pigg på det jag av någon anledning. Jag förstår ingenting...
Nu har jag gjort helg!
Det är riktigt skönt att vara ledig på fredagar! Denna fredag är det särskilt skönt: maken jobbar, äldste sonen är i skolan, de yngsta (Moa och Lowe) har följt med mormor och morfar på en tur med husvagnen till Östersund och kommer inte hem förrän på söndag. Dessutom åker maken med sin bror till vår stuga idag (kommer hem på lördag!) vilket innebär att jag idag är helt ensam i hela huset. Det är såå lugnt och skönt kan jag lova! Ikväll blir det bara jag och Linus och det känns jättemysigt att få rå om tonåringen riktigt ordentligt. Fredagsmys? Absolut!
Nackdelen när Moa är borta är ju att jag får agera stall-tjej. Ja, tjej har jag inget emot att vara men, hm..., det tar lite lång tid...! Nåja, jag ska inte klaga för det är kul också. Tror att jag måste ta en tur till Delins och införskaffa diverse godisbitar till varuautomaten i ridhuset också för det börjar bli tunnt i förrådet. Kidsen är duktiga på att köpa godis kan jag lova. Fast jag har faktiskt alltid nudlar i automaten och jag försöker att ha risifrutti eller yoghurt i den med så att det finns något lite bättre alternativ till allt godis.
Igår var jag till ridklubben på möte. Vi ska ha KM i hoppning och dressyr så det var lite att gå igenom. Kul att det händer saker inom klubben för våra häst-tjejer. Synd bara att det är så dåligt engagemang bland alla föräldrar. Igår var vi tre (!) föräldrar på mötet plus några av tjejerna såklart men det är så tråkigt att folk inte kan ställa upp. Vad är det för problem med att jobba ideellt? Jag hör ju att man i många andra klubbar har hur mycket som helst som föräldrarna får ställa upp och hjälpa till med. Fotbollsklubben har ju till exempel sin caféteria, de får sälja rabatthäften och New Body kläder. I Ljusdals Ridklubb tyckte jag och en annan mamma att vi skulle sälja kakor ifol för att finansiera inköpet av nya hinder till den nya hoppbanan men det var INTE populärt hos många föräldrar kan jag tala om. Jag förstår inte hur folk tänker! Allt ska bara serveras tydligen.
Tilläggas kan att jag blev inte avskräckt! Nu blir det försäljning av Delikatesskungens Salami-korvar i höst. Undrar om jag blir populär? Ärligt talat så struntar jag i det. Klubben behöver pengar, min dotter rider (jag också iofs:)) och jag tycker att man måste försöka hjälpa till så gott det går!
Vad tycker du? Är det mycket begärt om man måste sälja något till förmån för sin klubb en (1) gång per år? Åsikter mottages tacksamt!
Nackdelen när Moa är borta är ju att jag får agera stall-tjej. Ja, tjej har jag inget emot att vara men, hm..., det tar lite lång tid...! Nåja, jag ska inte klaga för det är kul också. Tror att jag måste ta en tur till Delins och införskaffa diverse godisbitar till varuautomaten i ridhuset också för det börjar bli tunnt i förrådet. Kidsen är duktiga på att köpa godis kan jag lova. Fast jag har faktiskt alltid nudlar i automaten och jag försöker att ha risifrutti eller yoghurt i den med så att det finns något lite bättre alternativ till allt godis.
Igår var jag till ridklubben på möte. Vi ska ha KM i hoppning och dressyr så det var lite att gå igenom. Kul att det händer saker inom klubben för våra häst-tjejer. Synd bara att det är så dåligt engagemang bland alla föräldrar. Igår var vi tre (!) föräldrar på mötet plus några av tjejerna såklart men det är så tråkigt att folk inte kan ställa upp. Vad är det för problem med att jobba ideellt? Jag hör ju att man i många andra klubbar har hur mycket som helst som föräldrarna får ställa upp och hjälpa till med. Fotbollsklubben har ju till exempel sin caféteria, de får sälja rabatthäften och New Body kläder. I Ljusdals Ridklubb tyckte jag och en annan mamma att vi skulle sälja kakor ifol för att finansiera inköpet av nya hinder till den nya hoppbanan men det var INTE populärt hos många föräldrar kan jag tala om. Jag förstår inte hur folk tänker! Allt ska bara serveras tydligen.
Tilläggas kan att jag blev inte avskräckt! Nu blir det försäljning av Delikatesskungens Salami-korvar i höst. Undrar om jag blir populär? Ärligt talat så struntar jag i det. Klubben behöver pengar, min dotter rider (jag också iofs:)) och jag tycker att man måste försöka hjälpa till så gott det går!
Vad tycker du? Är det mycket begärt om man måste sälja något till förmån för sin klubb en (1) gång per år? Åsikter mottages tacksamt!
Pluggning och åter pluggning!
Ja, nu är det råplugg som gäller varje dag! Nästa vecka ska jag nämligen ner till Stockholm för det första lärarledda seminariet i dagarna två. Det blir spännande!
Lowe blev hämtad hos Yvonne lite tidigare av mormor idag och sen blev han kvar där ända tills klockan var halv åtta. Det var lite för länge... Hon kom inte hem hit med Lowe, det var ett litet skrikande monster. Nu sover han dock, tack och lov.
Har slötittat på Färjan. Gud vad det finns mycket knepiga människor! Tur att det finns fjärrkontroller...
Nu blir det CSI och sen sängen!
Lowe blev hämtad hos Yvonne lite tidigare av mormor idag och sen blev han kvar där ända tills klockan var halv åtta. Det var lite för länge... Hon kom inte hem hit med Lowe, det var ett litet skrikande monster. Nu sover han dock, tack och lov.
Har slötittat på Färjan. Gud vad det finns mycket knepiga människor! Tur att det finns fjärrkontroller...
Nu blir det CSI och sen sängen!
Hemmamys med yngste sonen!
Åh, så skönt att vara ledig! Nu är ju Lowe och jag ioch för sig alltid ledig på fredagar men jag uppskattar det verkligen.
Idag vaknade Lowe kvart i sju men jag lyckades få honom att somna om igen och han sov till nio. Otroligt skönt!
På agendan idag står:
1. Paj-bakning, vi ska ha kräftskiva imorgon med svärföräldrarna och Kurrbo-ligan.
2. Klippning, svärmor kommer hit och kapar av lite hår. Det var rätt längesedan så det behövs!
3. Ridning, men inte för mig idag - det är Moas tur idag.
4. Tvättning av häst, för imorgon ska Moa och Linda tävla i WRX's KM i Delsbo.
Ja, det blev ju en lista ändå fast jag trodde den skulle innehålla städning också men mina stora barn var jätteduktiga igår (när pappan var ute och förlustade sig med sina RT-vänner!) och hjälpte till så allt blev faktiskt klart.
Mina föräldrar var nyss hit på en kopp kaffe. Då kom Moa helt plötsligt in genom dörren med högröda kinder. De renoverar omklädningrummen på gympan så hon kom hem för att duscha. Förklarar de röda kinderna...
Nej, ska man hinna med lista är det bäst att börja nu.
Idag vaknade Lowe kvart i sju men jag lyckades få honom att somna om igen och han sov till nio. Otroligt skönt!
På agendan idag står:
1. Paj-bakning, vi ska ha kräftskiva imorgon med svärföräldrarna och Kurrbo-ligan.
2. Klippning, svärmor kommer hit och kapar av lite hår. Det var rätt längesedan så det behövs!
3. Ridning, men inte för mig idag - det är Moas tur idag.
4. Tvättning av häst, för imorgon ska Moa och Linda tävla i WRX's KM i Delsbo.
Ja, det blev ju en lista ändå fast jag trodde den skulle innehålla städning också men mina stora barn var jätteduktiga igår (när pappan var ute och förlustade sig med sina RT-vänner!) och hjälpte till så allt blev faktiskt klart.
Mina föräldrar var nyss hit på en kopp kaffe. Då kom Moa helt plötsligt in genom dörren med högröda kinder. De renoverar omklädningrummen på gympan så hon kom hem för att duscha. Förklarar de röda kinderna...
Nej, ska man hinna med lista är det bäst att börja nu.
