I skolbänken!
Igår hoppade jag på tåget i Ljusdal och åkte till Sollentuna och Bergendals Kursgård för en två-dagars kurs inför min SwedSec Licensiering. Det här är det första lärarledda seminaret av tre (totalt 6 dagar).
När jag kom fram med tågen till Arlanda så hade jag lite problem med att hitta till Termianl 4 där taxin skulle vänta på mig för vidare färd till kursgården. De gånger man har haft förmånen att vistas på Arlanda så har det ju varit Terminal 5 som gällt. Efter lite letande hittade jag till slut rätt och där stod en taxi chaufför och väntade på mig med mitt namn på en skylt! Vi gick till bilen och han frågade, lite i förbifarten, om jag visste vart jag skulle. 'Ja, självklart!' sa jag. 'Till Sollentuna och Bergendals Kursgård!' Jo, sa han, det vet jag också men jag vet inte vart det ligger...
Vi lyckades till slut med gemensam insats programmera GPS'en till rätt adress (vilken jag som tur var hade uppskriven) och lämnade Arlanda. Det gick bra till 75 %. Teknik i alla ära (och kul är den!) men man kan inte lita på den. Den stackars chauffören fick bara order från 'rösten' att göra en u-sväng. Efter den tredje u-svängen var han uppenbarligen lite svettig den mannen. Tilläggas bör att det ösregnade och var kolsvart ute och vi åkte efter småvägar med dålig belysning.
Till slut hittade vi iallafall rätt och till min förvåning stannade han UTANFÖR grinden. Den var visserligen låst men jag hade talat om för honom att jag hade fått koden för att kunna öppna den. Vad gör man? Ja, jag är ju inte gjord av socker, så det var ju bara att hoppa ut ur bilen, ta sitt (tunga) pick och pack och börja traska i mörkret. Det var nog 200 meter att gå men det kändes som 2 kilometer! Å hur många byggnader som helst och trots att jag hade fått en karta så var det inte helt lätt att hitta till rätt hus i mörkret och med regnet som blötte ner både karta och Malin.
Desto skönare var det sen att få krypa ner i en skön säng. Jag somnade rätt omgående för att vakna bara ett par timmar senare av att det droppade, och då menar jag DROPPADE, regndroppar på fönsterbrädan utanför mitt fönster. Vet du hur det låter? Stora, tunga regndroppar som dunsar ner på en plåt och bryter den annars så tysta septembernatten? Helt omöjligt att sova... Blev lite tv-tittande en stund tills John Blund återigen lyckats lura mig. Fick sova i tre timmar till bara för att väckas av - just det - regndroppar! Det lät som om någon hamrade på fönsterbrädan så jag trodde jag skulle bli tokig. Till slut blev fjärrkontrollen åter min räddning och jag somnade till någon amerikansk B-såpa. Tack och lov!
Gissa om jag är glad ikväll när jag ser stjärnhimlen utanför fönstret och inte ett regnmoln så långt ögat når!
God natt!
När jag kom fram med tågen till Arlanda så hade jag lite problem med att hitta till Termianl 4 där taxin skulle vänta på mig för vidare färd till kursgården. De gånger man har haft förmånen att vistas på Arlanda så har det ju varit Terminal 5 som gällt. Efter lite letande hittade jag till slut rätt och där stod en taxi chaufför och väntade på mig med mitt namn på en skylt! Vi gick till bilen och han frågade, lite i förbifarten, om jag visste vart jag skulle. 'Ja, självklart!' sa jag. 'Till Sollentuna och Bergendals Kursgård!' Jo, sa han, det vet jag också men jag vet inte vart det ligger...
Vi lyckades till slut med gemensam insats programmera GPS'en till rätt adress (vilken jag som tur var hade uppskriven) och lämnade Arlanda. Det gick bra till 75 %. Teknik i alla ära (och kul är den!) men man kan inte lita på den. Den stackars chauffören fick bara order från 'rösten' att göra en u-sväng. Efter den tredje u-svängen var han uppenbarligen lite svettig den mannen. Tilläggas bör att det ösregnade och var kolsvart ute och vi åkte efter småvägar med dålig belysning.
Till slut hittade vi iallafall rätt och till min förvåning stannade han UTANFÖR grinden. Den var visserligen låst men jag hade talat om för honom att jag hade fått koden för att kunna öppna den. Vad gör man? Ja, jag är ju inte gjord av socker, så det var ju bara att hoppa ut ur bilen, ta sitt (tunga) pick och pack och börja traska i mörkret. Det var nog 200 meter att gå men det kändes som 2 kilometer! Å hur många byggnader som helst och trots att jag hade fått en karta så var det inte helt lätt att hitta till rätt hus i mörkret och med regnet som blötte ner både karta och Malin.
Desto skönare var det sen att få krypa ner i en skön säng. Jag somnade rätt omgående för att vakna bara ett par timmar senare av att det droppade, och då menar jag DROPPADE, regndroppar på fönsterbrädan utanför mitt fönster. Vet du hur det låter? Stora, tunga regndroppar som dunsar ner på en plåt och bryter den annars så tysta septembernatten? Helt omöjligt att sova... Blev lite tv-tittande en stund tills John Blund återigen lyckats lura mig. Fick sova i tre timmar till bara för att väckas av - just det - regndroppar! Det lät som om någon hamrade på fönsterbrädan så jag trodde jag skulle bli tokig. Till slut blev fjärrkontrollen åter min räddning och jag somnade till någon amerikansk B-såpa. Tack och lov!
Gissa om jag är glad ikväll när jag ser stjärnhimlen utanför fönstret och inte ett regnmoln så långt ögat når!
God natt!
Kommentarer
Trackback
