Händelserik dag!
Ja, vilken dag detta blev! Det började dock lugnt med arbete hela dagen. När gong-gongen gick åkte jag och hämtade Lowe. Han hade bakat pepparkakor med Yvonne och de andra barnen och visade stolt upp ett hjärta med rött sidenband. Jättefint var det! Det hänger till allmän beskådan i köksfönstret nu.
Väl hemkommen så blev det till att ta fram snöspaden för det hade ramlat ner ganska många flingor från himlen. När jag skottat färdigt med Lowes hjälp så åkte jag till Kurrbo och hämtade Moa. Hon hade varit där i några timmar och mockat åt Lindas hästar. Charlie var sjuk, Robert jobbade och de skulle till Hudik på ultraljud. På vägen dit åkte jag över Ångsäter och just när jag passerat järnvägsövergången så fick jag en rätt rejäl sladd på bilen varpå jag gör det klassiska misstaget att attackera ratten och med fullt rattutslag styra åt motsatt håll. Hur bra är det??? Ja, ja vet! Ja, självklart så fick jag sladd nummer två men vis av erfarenheten så tog jag det lugnt och kom ihåg min halkbaneinstruktörs tålmodiga stämma i com-radion i bilen: "Två centimeter åt höger - tillbaka - två centimeter till vänster - tillbaka!" Men även den gången för närmare bestämt 17 år sedan (hm, hm, så gammal är väl inte jag?) så fann jag det oerhört svårt att inte bara vräka ratten åt det andra hållet... Det hela slutade turligt nog ändå bra tack vare att jag inte fick något möte för jag tog sväng nummer två i mötande körfält.
Med bultande hjärta och darrande ben (fy f-n vad jag blev skakis efteråt) fortsatte jag mot Kurrbo men i betydligt lägre hastighet. När jag var nästan framme ringde min mobil och det var Kimmens röst i andra änden som frågade om jag pratat med Robert eller Linda efter ultraljudsundersökningen. Då jag inte hade det var han snabb att meddela att det hade minsann han gjort och släppte sedan bomben: DE SKA HA TVILLINGAR!!! Helt otroligt sjukt, kul, fantastiskt, spännande och härligt på samma gång. Vilken känsla! Tror att man har ett barn i magen och så är det dubbelt så många! :) Snart är det en riktigt BIG FAMILY i Kurrbo. Sex personer i en familj är rätt många... Undrar hur det går för dem att sova i natt???
Från Kurrbo körde vi vidare mot Sjöbo och nästa stall. Det var lektionsdax för Moa och jag behövde fixa en del papper inför ett föräldramöte på ridklubben så jag hjälpte henne att få hästen klar och sedan åkte jag därifrån. När jag kom tillbaka hade lektionen just slutat och Moa kom emot mig och såg lite lurig ut. Hon berättade att hon hade ramlat av sin häst. Hon red på Rex och ett barn på läktaren gjorde något ljud som skrämde honom och han kastade sig in mot mitten och hon föll av. Men hon har blivit modig och tuff min lilla tjej. Melanie Håkanssons pappa Patrik berättade för mig att Moa snyftande klev upp från marken och borstade av sig spån och grus från sina kläder och gick rakt fram emot hästen och satt upp. Det tycker jag är imponerande! Vad tycker du?
Av Malin
Psst! Det verkar som om Kimmen får rätt i sitt siande om att den enda flickan i Gurras led är Moa och resten är och blir bara (!) killar. Barnmorskan trodde nämligen att åtminstone den ena av fostren var en kille...
Väl hemkommen så blev det till att ta fram snöspaden för det hade ramlat ner ganska många flingor från himlen. När jag skottat färdigt med Lowes hjälp så åkte jag till Kurrbo och hämtade Moa. Hon hade varit där i några timmar och mockat åt Lindas hästar. Charlie var sjuk, Robert jobbade och de skulle till Hudik på ultraljud. På vägen dit åkte jag över Ångsäter och just när jag passerat järnvägsövergången så fick jag en rätt rejäl sladd på bilen varpå jag gör det klassiska misstaget att attackera ratten och med fullt rattutslag styra åt motsatt håll. Hur bra är det??? Ja, ja vet! Ja, självklart så fick jag sladd nummer två men vis av erfarenheten så tog jag det lugnt och kom ihåg min halkbaneinstruktörs tålmodiga stämma i com-radion i bilen: "Två centimeter åt höger - tillbaka - två centimeter till vänster - tillbaka!" Men även den gången för närmare bestämt 17 år sedan (hm, hm, så gammal är väl inte jag?) så fann jag det oerhört svårt att inte bara vräka ratten åt det andra hållet... Det hela slutade turligt nog ändå bra tack vare att jag inte fick något möte för jag tog sväng nummer två i mötande körfält.
Med bultande hjärta och darrande ben (fy f-n vad jag blev skakis efteråt) fortsatte jag mot Kurrbo men i betydligt lägre hastighet. När jag var nästan framme ringde min mobil och det var Kimmens röst i andra änden som frågade om jag pratat med Robert eller Linda efter ultraljudsundersökningen. Då jag inte hade det var han snabb att meddela att det hade minsann han gjort och släppte sedan bomben: DE SKA HA TVILLINGAR!!! Helt otroligt sjukt, kul, fantastiskt, spännande och härligt på samma gång. Vilken känsla! Tror att man har ett barn i magen och så är det dubbelt så många! :) Snart är det en riktigt BIG FAMILY i Kurrbo. Sex personer i en familj är rätt många... Undrar hur det går för dem att sova i natt???
Från Kurrbo körde vi vidare mot Sjöbo och nästa stall. Det var lektionsdax för Moa och jag behövde fixa en del papper inför ett föräldramöte på ridklubben så jag hjälpte henne att få hästen klar och sedan åkte jag därifrån. När jag kom tillbaka hade lektionen just slutat och Moa kom emot mig och såg lite lurig ut. Hon berättade att hon hade ramlat av sin häst. Hon red på Rex och ett barn på läktaren gjorde något ljud som skrämde honom och han kastade sig in mot mitten och hon föll av. Men hon har blivit modig och tuff min lilla tjej. Melanie Håkanssons pappa Patrik berättade för mig att Moa snyftande klev upp från marken och borstade av sig spån och grus från sina kläder och gick rakt fram emot hästen och satt upp. Det tycker jag är imponerande! Vad tycker du?
Av Malin
Psst! Det verkar som om Kimmen får rätt i sitt siande om att den enda flickan i Gurras led är Moa och resten är och blir bara (!) killar. Barnmorskan trodde nämligen att åtminstone den ena av fostren var en kille...
Kommentarer
Postat av: John
Jag är också imponerad av Moa (har jag varit länge iofs).....men din bilkörning....inte bra,din körlärare,nämde han någon gång nåt som kallas för hastighetsbegränsning??Fast du va väl sjuk då,eller också hade du redan då lärt dej att lyssna på samma sätt som din make......:)
Trackback
