Idag har jag tvättat och tvättat och tvättat... Bäddade ur alla sängar i stugan igår och tog även hem alla handdukar och badlakan, samt dukar och gardiner, vilket genererade ett helt berg med tvätt! Puh! Konstaterade dessvärre för fort att tvättlinorna inte räcker på långa vägar.
Tog en paus från tvättstugan och gjorde ett pass på crosstrainern på Pace! Svettigt värre och betydligt jobbigare än de första gångerna jag tränade men det hör väl till att det går lite upp och ner. Jag hoppas det endast var en svacka idag men det är väl bara att hålla i och kämpa på så blir det nog lättare igen!
När jag kom hem ville lillkillen åka till 'mommo å fika' vilket jag och Moa tyckte lät som ett bra förslag. När man har varit så duktig och tränat så kan man väl unna sig en liten fika hos mamsen, eller hur?! Kära mor hade bakat muffins med kanel och äpple. Hur gott som helst!
Nästa uppgift på dagens lista var sadelutprovning i stallet. Sharpmans var där och vi hade bokat en tid för att kolla Myntas sadlar. Vilket visade sig vara ett lyckat drag för hästen och ett mindre lyckat för plånboken fast det hade kunnat bli ett ännu djupare hål i den. Båda sadlarna behövde nämligen stoppas om för att ligga bra på ryggen vilket hästen nog blir tacksam för. Det var dock inte gratis att få det rådet plus att det blev en investering av fårskinnspaddar gånger två (en till vardera dressyr- och hoppsadel) och kommande sadelmakare gräver mer ur plånkan och ändå är jag glad för att sadlarna går att fixa till för inköp av två nya hade nog skapat vaccum i nämnda plånbok. Sällan man blir GLAD för att få öppna den iallafall!
Sportlovet började med att kvicksilvret visade -24 men bara ett par timmar senare hade temperaturen med solens hjälp otroligt nog hamnat på plus! Det var dessutom första gången på hela vintern som den var på 'rätt sida' - härligt! Vi tog med de två yngsta kidsen och kusin Therése till Järvsöbacken och hade en jätteskön dag i solen. Lite för mycket folk (sportlov för alla Stockholmare) för att det skulle vara perfekt. Vi hade med oss fika och satt ute i solen och avnjöt kaffe, varm choklad och kanelbullar. Kvällen avslutades med lite pokerspel i Kurrbo och lilleman sov över hos sina kusiner för första gången! Han börjar bli stor, min lille grabb!
Söndagens väder var inte lika inbjudande; solen lyste med sin frånvaro och kroppen kändes sliten efter gårdagens vinintag! Lyckades dock övertala både mig själv och maken att göra ett pass på Pace. Men hua, vad det var slitigt! Svettigt värre! Kändes dock hur bra som helst efteråt.
Moa har ju varit hundvakt åt Charlie som är Jonas (Kimmens morbror) schäfer under en vecka medans de förlustade sig i Åre. I söndags var det dock dags för henne att bege sig tillbaka till den kungliga huvudstaden och Moa var lite deppig för hon gillar verkligen Charlie. Till och med Lowe tyckte det var tråkigt att hon skulle lämna oss och då ska det tilläggas att han var jätterädd för henne från början men innan veckan var slut så kunde han inte gå förbi henne utan att klappa och krama på henne!
Igår var vi till stugan i Bäckan för att sätta på värmen och vattnet för vi tänkte avsluta veckan med lite skoteråkning där med barnen. Moa har charmat sin gudfar så han har lånat ut en skoter med kälke till oss. Han håller tummarna för att han får tillbaka ekipaget i samma skick som det var när han lånade ut det...
Min kära stora lillebror fyllde hela 25 år igår! Helt sjukt! Jag minns så väl första gången jag såg honom. Jennifer och jag satt i väntrummet och en sköterska kom springade med en kuvös men stannade upp och frågade om det var vi som var storasystrarna. -Ja, det är vi väl, sa vi för vi visste ju inte om det var fler blivade storasystrar som satt och väntade någonstans. Då berättade hon att vi fått en lillebror och vi fick en skymt av ett litet knyte inuti glaslådan innan hon rusade vidare med honom. Oj, vad gammal jag känner mig helt plötsligt! Det är ju faktiskt 25 (!) år sedan och då skulle ju nästa fråga kanske bli hur gammal jag är?! Tillräckligt gammal för att minnas den där onsdagen för 25 år. Vi skulle fira sportlovet i en härlig timmerstuga i Hassela men det ena oväntade efter det andra inträffade.
Det började med att pappa åkt Vasaloppet och anslöt till stugan dagen efter oss andra. Han kanske kan skylla på att han inte riktigt visste hur stugan såg ut för att förklara det som hände; en nödig blåsa ledde till ett nattligt toalettbesök som slutade med hjärnskakning eftersom den trötte pappan glömde att han nannat på överslafen och när han svängde sina lurviga över sängkanten så befann han sig lite högre över havet än vad han trodde. Han föll handlöst och slog huvudet i en garderob som stod bredvid sängen så det blev ambulansfärd till Hudiksvalls sjukhus.
Två dagar senare var det dags för nästa ambulansfärd då vattnet gick för mamma några veckor för tidigt och det var av den anledningen vi satt i väntrummet den där onsdagen för 25 år sedan. Vi skulle tillsammans med pappa hälsa på mamma men då var ett kejsarsnitt på gång varpå Jennifer och jag blev förvisade till väntrummet. Den här ambulansfärden hade som sagt ett mycket trevligare resultat. Istället för en hjärnskakning fick vi världens gulligaste lillebror!
